för även om vi båda två vet
att självsvält leder helt fel
så kan vi inte låta bli 
att drömma vackerhetsdrömmar
om revben och hungerskänslor
drömmar om ett annat liv
som aldrig någonsin kan bli nu

för även om jag mår piss
av att tvinga min kropp till max
med ett energiintag på minus
så kan jag inte låta bli
att önska mig ännu duktigare
på att förstöra, förgöra mig själv

för även om alla ser
att ingenting är som det bör
och konfronterar min ångest
så är jag ändå ensam 
med mig själv och fröken ana
och vem ska kunna ta sig in
när hon har låst in mig
i min egen kropp och aldrig
någonsin kommer låta mig gå

för även om jag egentligen inte vill
så måste jag för alla andras skull
det måste bli smalhet och skönhet
och jag måste bli vacker
enbart för er skull
och även om ingen begär det
från en sån som mig
så känner jag era blickar
på min alldeles för feta kropp

för även om jag vill dö idag
så kommer jag leva imorgon
ingenting kan ta mig från min kamp
mot fröken fin på min axel
frågan är ganska enkel
vem av oss kommer dö först?

_______________________________________________-

Känslan som aldrig går att förklara
Helvetet du aldrig kan leva dig in i...
om du inte själv varit där

Hur ångesten kryper i kroppen
Hur ett moster bor innanför skinnet
Hur rakbladet skär och befriar för stunden

När smärtan är olidlig
När tårarna rinner
När man önskar man vore död

Hjärtat slår som en dåre
Klumpen i magen känns som betong
Samtidigt kryper det miljarder myror innanför skinnet

Känslan av ångest

Det går inte att leva med konstant ångest
Det går inte att beskriva ångest i ord

 

 

Mina ögon har låst sig
till en tom svart blick,
stirrar stint framför mig.
Jag mår illa,
det vätskar i munnen,
jag sväljer gång på gång.
Mina kinder är våta
men inga fler tårar faller,
de har tagit slut.
Hela jag darrar,
jag viker upp benen som skydd
mot den onda världen utanför.
I mitt bröst faller en lavin,
rasmassorna bedövar,
jag ligger begravd i ångest.
För detta
kallas 
ångest.

Jag känner paniken komma 
Den smyger sig sakta på 
Jag känner mig tung och det blir svårt att andas 
Jag tänker förtvivlat vart ska jag fly? 
Men paniken har mig omringad 
Jag känner mig yr och får svårt att stå på benen 
Jag har gråten i halsen, vill gråta och skrika ut min smärta - men det 
kommer inga tårar och min smärta kan ingen se 
Min kropp darrar, luften vill inte komma upp - paniken har mig fast 
Hjärtat slår dubbla slag och kroppen är svag 
Min själ är trasig och tankarna snurrar 
Jag är fångad, jag är fast 
Snälla släpp mig - Jag orkar inte mer 
Jag är rädd och trött, det sticker i min kropp 
I magen, fötterna och händerna 
Jag blundar och frågar: Vart är min gud när jag ber om hans hjälp? Varför 
ser ingen mig? 
Jag kämpar för att le men munnen vill inte röra sig 
All min kraft går åt att koncentrera mig 
Koncentrera mig på att överleva 
Jag gråter i hemlighet när ingen ser och önskar att jag var som alla andra 
Ingenstans är jag trygg, inte ens i mitt eget hem. 
Panikångesten förstör mitt liv och jag känner hur jag långsamt bryts ner...