japp det är ett ganska allvarligt ämne.. jag vet inte hur jag ska kunna skriva om det igentligen.. jag själv lider av ångest.. panikångest.. det kan vara riktigt illa ibladn.. men d va värre för några år sedan.. innan  jag träffade pierre. sen jag blev tillsammans med honom har mina ångestattacker minskat drastiskt... varför min ångest minskafde när jag träffade pierre beror nog på att för första gången i mitt liv känner jag mig någolunda trygg.. jag känner att jag hör hemma i hans famn.. jag ska imorgon skriva om mina erfarenheter när det gäller våldtäkt och sexuellt utnyttjande.. jag vill att min lilla 15 åriga vän M ska få veta exakt va som hänt mig och hur jag tog tag i det... så att om något liknande skulle hända henne så kanske hon vet någolunda hur man ska hantera det.. å andra sidan så vet hon så att hon kan vända sig till mig..

har dikter ja skrev när jag hade några av mina attacker.. har nämligen en vän som e rätt lessen nu för något hon inte borde vara ledsen över, men är det ändå... och jag e rädd art hon ska få ångest o panik o göra något dumt mot sig själv. för er som inte vet exakt va ångest är så ska ja skriva om det oxå..

den här dikten skrev jag någon gång för något år sedan.. tror det va ett tag efter mark dog..

Jag känner paniken komma
Den smyger sig sakta på
Jag känner mig tung och det blir svårt att andas
Jag tänker förtvivlat vart ska jag fly?
Men paniken har mig omringad
Jag känner mig yr och får svårt att stå på benen
Jag har gråten i halsen, vill gråta och skrika ut min smärta - men det
kommer inga tårar och min smärta kan ingen se
Min kropp darrar, luften vill inte komma upp - paniken har mig fast
Hjärtat slår dubbla slag och kroppen är svag
Min själ är trasig och tankarna snurrar
Jag är fångad, jag är fast
Snälla släpp mig - Jag orkar inte mer
Jag är rädd och trött, det sticker i min kropp
I magen, fötterna och händerna
Jag blundar och frågar: Vart är min gud när jag ber om hans hjälp? Varför
ser ingen mig?
Jag kämpar för att le men munnen vill inte röra sig
All min kraft går åt att koncentrera mig
Koncentrera mig på att överleva
Jag gråter i hemlighet när ingen ser och önskar att jag var som alla andra
Ingenstans är jag trygg, inte ens i mitt eget hem.
Panikångesten förstör mitt liv och jag känner hur jag långsamt bryts ner...
Det här är vägen - Vägen till ingenstans"

Den här skrev jag också under något av mina anfall eller panikångestattacker...
"
varje kväll sitter jag o tänker på hur de kunde varit
en kväll tyckte jag mej höra snyftningar,
någon som grät,
någon som ville bli kramad, tröstad
ja någon som ville
känna sej betydelsefull och älskad.
Näe jag lyssnat efter en stund
kände jag något blött
mot min kind.
då förstod jag,
det var jag som grät."

så vad är ångest...

ångest är olika saker för alla människor.. men allmänt så är ångest  att vara mycket rädd och orolig. Känslan är stark och kan kännas i hela kroppen. Samtidigt som man blir rädd och orolig kan hjärtat slå snabbare och hårdare, man andas snabbare, man kanske svettas och kan få svårt att andas. Det kan kännas som ett tryck över bröstet. Man kan också bli yr, darrig, må illa och tappa känslan för tid och rum. Det kan vara mycket skrämmande, men är inte farligt.

Kroppens eget försvar

Ångest är kroppens sätt att tala om att det håller på att hända något som känns farligt eller hotfullt, och man blir beredd på att kämpa eller fly. Hjärtat kan slå snabbare, man kanske andas snabbare och musklerna spänns. Det här är bra om till exempel en bil kommer mot en i hög fart, eller om en ilsken hund kommer mot en, och man måste fly.

Om man är i en farlig situation och måste fly får kroppen användning för spänningen som byggts upp i den. Men om man har ångest och inte behöver göra något fysiskt som att fly eller kämpa, finns ångesten och spänningarna kvar i kroppen. Och då kan man få till exempel hjärtklappning, yrsel och svettningar.

Det finns olika orsaker till ångest

Ångest är vanligt. Men en del får ångest bara vid något enstaka tillfälle. Andra kan ha stark ångest som ofta kommer tillbaka. Vissa kan få ångest som håller i sig länge. En del får ångestattacker som snabbt går över.

Det finns ångest som man vet anledningen till, och ångest som man inte vet varför den kommer. De flesta får ångest som man vet orsaken till någon gång. Man kan till exempel få ångest om någon man känner dör eller om man har utsatts för något övergrepp. Det kan också handla om mer vardagliga saker som att man får ångest inför ett prov eller en anställningsintervju. Det här kan vara mycket jobbigt, men man vet varför man har ångest. Det gör ångesten lite lättare att stå ut med.

Om man får ångest man inte vet orsaken till, eller om orsaken inte borde orsaka ångest, får man samma känslor av rädsla, hjärtklappning och andnöd som vid annan ångest. Men man vet inte varför man får ångesten eller så är orsaken svår att göra något åt. Därför kan den här ångesten vara jobbigare och svårare att stå ut med.

Gränsen mellan de här formerna av ångest är inte helt klar. Man kanske vet vad ångesten beror på, men ändå tycker att den är för stark, till exempel om man reagerar med hjärtklappning, yrsel och svettningar inför ett prov eller en tenta.

Ångest för ångesten

När man har ångest kan man få så starka känslor och reaktioner i kroppen att man till och med kan tro att man håller på att dö eller bli galen. Trots att en ångestattack ibland bara håller i sig några sekunder kan den vara så jobbig att man gör allt för att undvika att få ångest igen. Då kan man få ångest av att man är rädd för att mer ångest, det kallas för förväntansångest.

Man kanske också skäms för att man har ångest. Man vill inte berätta för någon om sina besvär och är rädd att det ska hända igen när andra är med. Då kanske man börjar undvika personer man vill träffa, och saker man vill göra på grund av sin ångest. Då är det dags att söka hjälp.

Påverkar sömn och känslor

Om man har ångest kan man få svårt att slappna av och att sova. Man kan vakna på nätterna och få sömnen sönderhackad. Ångesten kan också påverka känslorna så att man till exempel blir rastlös, att man lättare blir ledsen och börjar gråta, eller att man blir otålig och lättirriterad.

Hur behandlas ångest?

Den vanligaste behandlingen om man har stark ångest är någon form av samtalsterapi, läkemedel eller avslappning. Det som funkar för en person kanske inte funkar för en annan. Därför är det viktigt att man får behandling som är anpassad efter vad man själv behöver. Ofta kan man hitta egna sätt att hantera sin ångest.

Vad kan man göra själv?

• Det är bra att berätta om sin ångest för någon man känner sig trygg med.
• Stress kan öka ångest. Om man kan minska sin stress kan man också minska sin ångest.
• Man kan göra avslappningsövningar. Det finns cd med avslappningsövningar att köpa på apotek.
• Ofta gör ångest att man sover sämre. Men om man lyckas sova bra kan den minska. Därför är det viktigt att försöka sova ordentligt.
• Att röra på sig, ta promenader och motionera kan hjälpa mot ångest.
• Man ska inte dricka alkohol eller ta andra droger för att minska sin ångest. Det kan kännas som om det hjälper för stunden, men ångesten kommer oftast tillbaka och då kan den bli ännu värre.
• Om man röker, snusar eller dricker mycket kaffe kan man pröva att minska på det och se om det hjälper. Mycket nikotin och koffein kan öka ångesten och göra att man sover sämre.

Man kan läsa om ångest på internet för att få tips av andra. Det finns föreningar man kan gå med i som kan stödja med tips och råd.

När ska man söka hjälp?

Det finns inget klart svar på när man bör söka hjälp. Men det kan vara dags när besvären blir så svåra att det påverkar det vanliga livet. Till exempel kan man behöva söka hjälp om man börjar undvika att göra saker som man egentligen skulle vilja göra, därför att man är rädd för att få ångest.

Vart vänder du dig?

Om du ofta känner oro och har ångest kan du börja med att vända dig till en ungdomsmottagning, till skolhälsovården eller till en vårdcentral. Om det behövs kan de på dessa ställen hjälpa dig att få kontakt med till exempel en psykolog eller läkare som är specialist på behandling av ångest.

Om du vill prata med någon anonymt kan du ringa någon av de telefonjourer som finns.

Personalen har tystnadsplikt

Om man tycker att det känns jobbigt att kontakta till exempel skolhälsovården eller en ungdomsmottagning kan man ta med sig nån man känner sig trygg med, om man har någon sådan. Det kan vara en kompis eller någon vuxen. Det kan också kännas bra att veta att de som arbetar inom skolhälsovården, sjukvården och på ungdomsmottagningarna är vana att träffa unga som känner oro och har ångest.

Personalen har tystnadsplikt. Det betyder att de inte får tala med andra om det man berättat för dem utom i vissa fall, som till exempel om man är under 18 år och de tror att man riskerar att skadas på något sätt.

japp jag kommer ihåg den dagen då jag kom ut till min mamma om att jag va bi. det tog många år innan jag kom fram själv till att ja va bi. jag har alltid känt en särskilld dragning till vissa tjejer... fast samtidigt har ja känt en lite större dragning till killar.. har vart väldigt olika.. vissa tjejer har ja totalt förälskat mig i..

Men det tog som sagt många år innan jag faktiskt insåg och erkände för mig själv att ja va bi..det va faktiskt tack vare petra som jag insåg att jag va bi. Det är en lång historia, som jag inte orkar dra.. om ni vill veta så får ni fråga så får jag sätta mig ner o skriva den..

Min mamma accepterade det direkt, hon sa mer jaha... min mormor trodde det va någon slags fas som jag snart skulle ta mig ut från.. men hon är präst o uppvuxen i en annan tid där sånt inte va lika öppet som det är idag..
Min pappa vet fortfarande ingenting.. jag kan inte berätta för honom.. tyvärr så är det så.. min sambo vet om att jag är bi och han har absolut inget emot det.. haha undra varför..:p  men min pappa vet inte.. o han ska nog inte få veta.. han skulle nog aldrig prata me mig igen om han fick veta att jag e Bi... menmen

För en del kan bisexualitet vara en övergångsfas från hetero- till homosexualitet eller tvärtom, men för många är bisexualitet en livslång sexuell identitet. När man talar om bisexualitet så menar man vanligtvis förmågan att bli sexuellt atrraherad och förälskad i både tjejer och killar, men en bisexuell identitet kan se ut på olika sätt. Alla bisexuella är inte nödvändigtvis lika mycket intresserade av personer av båda könen.

Man också vara intresserad av kvinnor och män på olika sätt. En del bisexuella blir förälskade i personer av bara det ena könet, men är sexuellt intresserade av människor av båda könen. Andra blir sexuellt attraherade av människor av bara det ena könet, men förälskad i människor av båda könen.

Känslorna kan också variera med tiden, så att man är mer attraherad av kvinnor under vissa perioder och mer av män under andra perioder. Att attraktionen varierar över tiden behöver alltså inte betyda att man växlar mellan att vara heterosexuell och homosexuell.

När man talar om bisexualitet så kan det vara bra att skilja på hur man känner sig, det vill säga vilken identitet man har, och hur man lever; om man lever med en man eller en kvinna. Man är inte heterosexuell för att man lever med en person av motsatt kön, eller homosexuell för att man lever med någon av samma kön. Man kan känna sig som bisexuell hela tiden - oavsett könet på ens partner.

Det finns mycket fördomar... det vet jag.. jag har mött många som haft fördomar och när dom snackar så är det klart det sårar... man har fått många dömande blickar från gamla vänner när man berättat att man är bi. har samlat ihop några frågor och fördomar som jag iallafall blivit utsatt för..

Det som jag framför allt sett är att många tror att bi har blivit en trend..att folk som är bi bara exprimenterar.
När den negativa inställningen till homosexualitet minskar, blir det lättare att komma ut både som homosexuell och bisexuell. Att många idag kommer ut som bisexuella kan alltså förklaras på annat sätt än att det skulle handla om att heterosexuella väljer att kalla sig bi för att det är trendigt. Det kan helt enkelt handla om att människor med bisexuell läggning nu börjar tala om sin bisexualitet.Andra kallar sig bisexuella för att de upplever att etiketterna hetero- eller homosexuell som begränsande...

Något annat jag upplevt är att komma ut som bi bara är för att man är rädd att medge att man är homosexuell..
För många som växer upp i ett samhälle där alla förväntas vara heterosexuella, kan en bisexuell identitet vara första steget mot en homosexuell identitet. Det innebär inte att denna tillfälliga bisexuella identitet är mindre värd eller mindre giltig. Det finns också de som kommer ut som bisexuella efter att ha identifierat sig som homosexuella. Vilken sexuell identitet som helst kan alltså vara i ”fas”; hetero-, homo-, eller bisexuell identitet. För många människor är bisexualitet en livslång stabil identitet, precis som homo- eller heterosexuell identitet.

Och sen har vi ju klassikern "alla är bisexuella".. visst fine alla kanske kan känna att dom någon gång attraherats av båda könen.men när man talar om bisexuella eller bisexualitet så brukar man vanligtvis mena upplevd attraktion: att man faktiskt känner sig attraherad av människor av båda könen. Dessutom kan det vara kränkande för både hetero- och homosexuella att få sin identitet ifrågasatt. Det bör vara upp till var och en att identifiera sig själv.

"Måste alla bisexuella ha både en kille och en tjej samtidigt?"

Nej. Vissa bisexuella tycker att något saknas i en relation med bara en partner och vill därför parallellt ha längre eller tillfälliga relationer även med personer av det andra könet. Andra bisexuella känner inte så. Människor som kallar sig för bisexuella säger alltså bara att de kan attraheras av både kvinnor och män. De säger inte att de nödvändigtvis måste agera efter den attraktionen mer än vad hetero- eller homosexuella måste agera efter sin attraktion mot människor än sin partner.

Bi-, homo- och heterosexuella kan alla leva i öppna relation – eller i monogama relationer. Man kan alltså inte dra några slutsatser om en persons livsstil utifrån hennes sexuella identitet. Samhället uppmuntrar till heterosexualitet och monogami, med det borde vara upp till var och en att själva välja hur man vill att ens sexuella och känslomässiga relationer ska se ut.


"Men hur kan man vara bisexuell om man lever monogamt – är man inte hetero- eller homosexuell då?"

Man behöver inte vara heterosexuell för att man lever med en person av motsatt kön, eller homosexuell för att man lever med någon av samma kön. Man kan känna sig som bisexuell hela tiden – oavsett könet på ens partner. Att ha en bisexuell identitet innebär att man vet om att man attraheras av båda könen. Den insikten finns där oavsett vad partnern har för kön. En del bisexuella väljer därför att tala om samkönade och olikkönade relationer, istället för hetero- eller homorelationer, för att visa att man inte är heterosexuell även om man lever i en olikkönad relation.


"Varför skulle bisexuella som lever med någon av motsatt kön söka sig till HBT-miljöer? Bisexuella lever i en heterosexuell relation har ju samma rättigheter som heterosexuella."

Bisexuella söker sig till samma träffpunkter som homosexuella för att komma ut, för att träffa vänner och för att få vara i en miljö där man kan tala öppet om sin sexuella läggning utan att den sexuella identiteten ses som ett problem eller något avvikande och annorlunda. Det behovet kan man ha som bisexuell, även om man lever i en relation med någon av motsatt kön. Behovet av identitetsstöd har alltså inget med partners sexuella läggning eller kön att göra.


"Hur kommer det sig att jag ser så mycket färre bisexuella än bögar och lesbiska?"

Ibland tror människor att man kan förutsäga en människas identitet genom könet på hans eller hennes partner. Två kvinnor hand i hand förutsätts till exempel ofta vara lesbiska, medan en kvinna och en man hand i hand gärna förutsätts vara heterosexuella – när det egentligen kan vara så att alla fyra är bisexuella. I heterosammanhang förutsätts folk ofta vara heterosexuella, och i HBT-miljöer förutsätts folk vara homosexuella, när det är så att både hetero-, homo- och bisexuella egentligen finns i dom flesta miljöer.


"Är det någon skillnad på att komma ut som bi och att komma ut som homo?"

Precis som att det finns negativa föreställningar om hur bisexuella är, så finns det negativa föreställningar om hur homosexuella är. Negativa attityder som specifikt berör bisexualitet kan ställa till problem för människor i färd med att bejaka en bisexuell identitet. En annan skillnad mellan homo- och bisexuella är att där homosexuella söker sig till homosammanhang för att slippa vara en minoritet i det omgivande samhället, så är bisexuella som kommer ut fortfarande i minoritet i homosammanhang. En del bisexuella tycker därför att det är värdefullt med forum där bisexuella kan träffas och utbyta erfarenheter med varandra.

informationen är både från mig och från vårdguiden och andra sidor...

japp nu kommer det handla om kondomer.. eftersom jag vet att vissa 15 åringar ja pratar me vill sluta använda kondom o gå över till p-piller istället.. för att HAN tycker det är skönare utan....

Många tycker det är jobbigt att använda kondom.  En del män och kvinnor tycker också att det är skönare utan, men visar du att du vill använda kondom visar du också att du är kåt. Att du är glad och vill. Kondom signalerar trygghet och ansvar. "Mig kan du lita på." Ansvar är sexigt. En människa som visar ansvar får sin partner att känna sig trygg och det blir lättare att ge njutning.

Kondomen fungerar också så att den kramar åt penis något. Det gör att utlösningen fördröjs, något som är en fördel för många eftersom det ibland kan ta lite längre tid för kvinnan att få orgasm. DET ÄR BÅDAS ANSVAR ATT ANVÄNDA SKYDD. Det är viktigt att veta att kondomen är det enda preventivmedlet för mannen och det enda sättet för honom att kontrollera sin fertilitet. Om kondomen blir ett naturligt inslag i sexakten kan man säga att den inte bara skyddar mot oönskad graviditet och könssjukdomar, den skyddar också mot ångest, olust och rädsla vid sex. Kondomen framkallar därför lust och glädje.

Kondomer som säljs i Sverige är mycket säkra. De testas enligt några av världens strängaste normer för att få lov att säljas här. Men inga preventivmedel är 100-procentiga. Kondomen är så nära man kan komma. Det är viktigt att den används vid varje samlag från början till slut, utan att den går sönder eller glider av. Ibland kan det bli ett litet hål utan att du märker det. Är du osäker kan du efter samlaget slå en knut på kondomen. Pressa innehållet lite lätt nedåt i kondomen för att se om den håller tätt.

Det är inte säkrare att använda två kondomer på samma gång, tvärtom. Om du använder två kondomer kan friktionen mellan dem göra så att de går sönder.

Hur noggrann du än är händer det alla någon gång att kondomen spricker eller ramlar av. Tyvärr kan du i efterhand inte skydda dig mot en könssjukdom eller mot hiv. Är du osäker bör du gå och testa dig efteråt. Kvinnan kan undvika en oönskad graviditet genom att ta dagen-efter-piller eller akut-p-piller. De finns receptfritt på apotek.

Man ska inte använda dagen-efter-piller som preventivmedel....