Gah,.. jag är så otroligt arg...

Företaget pierre jobbar för nu, rekryteringsgruppen.. som hyr ut honom till olika företag.. bland annat till stället han jobbar hos nu... och igår erbjöd dom pierre fast anställning... och självklart tackade han ja..
nu har rekgruppet ställts sig emellan.. dom har ett kontrakt med den här företaget och det kontraktet gäller i ca 8 månader till.. vilket innebär att företaget måste ha någon från rekgruppen jobbandes där under den tiden.. annars måste dom betala sjukt mycket pengar..

Så pierre kan alltså inte bara sluta på rekgruppen och ta det här jobbet.. utan antagligen måste han jobba kvar för rekgruppen i 8 månader till och SEN få fast anställning...  Förhoppningsvis så gör företaget och rekgruppen en deal att pierre kommer få jobba kvar på det här företaget i 8 månader GARANTERAT 8 månader och sen få fast anställning.. så förhoppningsvis kommer det bli så.. då löser sig allt ändå..

Men jag blir fortfarande sjukt förbannad..

Om dom bara lät pierre börja jobba där så skulle dom kunna ta in en ny till rekgruppen och nån skulle slippa vara arbetslös.. skit bra juu-. men nejnej.. dom måste knasa till allt och göra livet surt för oss vanliga människor... *GAH*

Jag tror jag hittat min soulmate... o nu menar jag inte Pierre.. Han är min själsfrände när det kommer till kärleken...
Men Madde hon är fan min soulmate när det kommer till vänskap.. det är helt jävla sjukt hur lika två personer kan vara.. och ändå känner vi inte varandra så jättebra än.. har bara träffat henne två gånger, men känns som om vi kännt varandra i flera år..

(härmar henne lite nu...:P)

Vi har gått igenom nästan samma grejjer.. eller iallafall liknande.. Vi tänker och tycker likadant näst intill hela tiden...
Vi gillar samma filmer, samma typ av saker...
Vi vill ha samma jävla färg på håret...haha..
Och det bästa är att hon utbildar sig till mitt drömyrke.. teckenspråkstolk..så när vi inte vill att våra kära pojkvänner ska förstå oss kan vi börja snacka teckenspråk...haha... skitbra juu...hihi

och det sjukaste..
Idag ringde jag till vårdcentralen för att få en läkartid om mina sömnproblem...
Fick en tid den 4 Nov kl 15.00... hade pratat me Madde om det tidigare under dagen, så det var en självklarhet för mej att berätta för henne att jag få vänta så länge på en jävla läkartid...
Ang guess what... joo det visar sig att hon ska till läkaren.. den 4 nov kl 15.00 för hennes sömnproblem...
hur sjukt kan det bli igentligen.. haha...

Åh, ja tycker hon kan komma till sthlm nu så vi kan fixa håret på varadnra och visa alla att vi båda faktikst är tjejer...haha

nää nu måste ja sova... imorrn kommer dom o ska måla om i vårt tak i vårt  rum och i hallen och badrummet...
Man vill ju inte se ut som en zombie då...haha

puss o go natt...

och juste.. glömde ju säga det bästa av allt..
MIN ÄLSKLING FICK FAST JOBB IDAG!!!! WIIIIEEEEE DET VA FAN PÅ TIDEN.. GRATTIS ÄLSKLING

Hur fan ska jag kunna berätta för dej att du inte får göra det här.. För att få göra det här för mej tycker jag att man måste förtjäna det, visa intresse för det..

Tårarna bara rinner just nu.. jag saknar dig... men jag kämpar och känpar och får inget tillbaka...Jag orkar inte det..
för mej känns det som om du inte tror på mej och det som hände..  Hade du trott på mig så hade du inte fortsatt umgås med dom, och du hade inte fortsatt gå dit.. du hade inte fortsatt ge dom pengar...

dom gjorde mig illa.. flera gånger.. och den jag ringde då var dig.. efter varje gång dom gjort något, då ringde jag dig.. Du fanns där för mig... men var allt bara ett spel.. varför?!
Polisen trodde inte på mej, men jag hoppades fan att du gjorde det.. jag trodde att du gjorde det, men tydligen inte..

Det sårar mig något fruktansvärt att känna så här.. vi glider isär mer och mer och du har andra vänner du umgås med.. jag är inte svartsjuk, men jag önskar att vi hade det vi hade förut...
vi var med varadnra hela tiden, vi pratade flera gånger per dag.. .du fanns här för mej, och jag försökte finnas här för dej..

Jag har försökt att prata med dig.. jag har försökt.. men får ingeting tillbaka... jag saknar dej,gumman...

Jag trodde aldrig att något skulle komma emellan oss... men nu har något gjort det..jag vet inte vad, men något är det som kommit emellan oss.. kanske är det livet.. kanske har vi vuxit isär... jag vet inte..

Det enda jag vet är att jag är ledsen för det här.. du kommer bli arg, lessen och besviken när du inte längre får göra den här grejen för mej.. du kanske inte ens kommer komma til mitt bröllop.. men det finns dom som faktiskt visar intresse för mig och det här..
Det gör inte du...

Jag har överlåtit denna uppgift till någon som finns här.. som ringer och frågar hur jag mår.. som visar att hon bryr sig...

Jag saknar dig, gumman.. så fruktansvärt mycket.. så sjukt mycket.. du betydde så otroligt mycket för mig..
Jag hoppas att vi kommer hitta tillbaka till varandra.

Men sålänge du fortsätter gå dit, umgås med dom där.. så lär vi inte göra det.. för dom gångerna duu sagt att du vart där, eller ännu värre när du ringer medans du ÄR där.. så känns det som om du sticker in en kniv i hjärtat på mig och vrider...

Jag Älskar dej,K! Men orkar inte.. det gör ont.. så sjukt ont..

Japp... nu är det bokat och klart...

fick bekräftelse på kyrkan idag.. Så den 30 januari 2010 kl 16.00 blir det jag och pierre för alltid!
Lokalen är också bokad-.. vi ska vara i tullhuset här på dalarö ligger precis brevid kyrkan..

Dock har det bliviti lite problem när det kommer till gästlistan..
I tullhuset får man enbart vara 60 personer och enligt dom som har hand om det är det bäst att vara under 50. så vi bestämde oss för att dra ner på listan till udner 50. och det har vi gjort..

Nu är vi uppe i 47 gäster, 49 med mig och pierre..

Tyvärr innebär detta att vi inte kan bjuda alla dom vi vill ska komma... alla kompisar kan tyvärr inte komma och det gör mig jätteledsen.. jag vet att många kommer bli besvikna, men vi kan inget göra. Vi har varken råd eller plats för alla..

därför blir det så att vi kommer ha bröllopet, festen efter och sen kommer vi att ha en fest för våra vänner..

Vi kommer tom inte kunna bjuda dom vi vill i våran släkt. det är ytterst få som kommer kunna ta med sig sin respektive. Det hoppas vi att folk kan acceptera.

Dock finns det några som faktiskt kommer få komma på bröllopet för att hjälpa till..
Vilket är underbart! Är så glad att jag har vissa vänner som ställer upp med att hjälpa till med maten och så vidare!

TAck till er..

Kyrkan
Här ska vi ha mottagningen!!

Jag har en hel del vänner.. men det finns dom som jag VERKLIGEN kan kalla för mina riktiga vänner.. visst finns det fler än dom jag kommer nämna.. men för tillfället är det dom som betyder mest..

Andreas... finns inga ord.. nu har han träffat en sjukt underbar tjej, Madde.. hon och jag är sjukt lika.. vi har gått igenom samma svårigheter i livet och vi har på väldigt kort tid blivit riktigt bra vänner.. precis som när jag träffade andreas första gången,då det kändes som om vi känt varandra i flera år.. så känns det med madde...Är så glad för Andreas skull att han träffat henne, för hon gör honon lycklig. Och jag är glad för min egna skull att Andreas träffat henne.. för jag tror att jag har fått en vän för livet.. så det här är till er som jag nämner i detta inlägg...=)

Och självklart finns det flera som betyder sjukt mycket för mej.. men just nu är det dom här två jag verkligen vill nämna.. och självklart min Älskade Fästman pierre..finns inga ord för vad han betyder för mej.. Och i januari blir jag hans föralltid.. Fru Pierre Bäckvall.. haha.. :P

För du vet det finns sånna människor som låtsas bry sig låtsas finnas där
men när det gäller så tittar man åt både höger och vänster och alla
precis alla har lämnat ens sida men så tittar man bak som ett sista hopp
och där står ni  som sanna vänner och ska hindra mig från att falla hindra mig från att förloras

för ni känner mig och ni vet att jag har så lätt för det ni vet konsten att försvinna
in i drömmarna och när jag vänder mig om så vet jag att ni står där
with arms wide open under the sunlight welcome to this place I'll show you everything

för ni visar mig en värd av ärlighet sanning lycka skratt samhörighet och
ni visar ett ställe där man kan vara sig själv och finna glädje
ni visar ett paradis där man kan gråta om man vill och det är okej att känna sorg
det är okej och ni kommer finnas där och trösta ni kommer finnas där
och ni kommer säkert gråta för det gör ont i er med att se mig ledsen

och en sådan vänskap växer inte på träd och jag ville bara berätta
att det gör inte hjärtan som era  heller

Hur mycket jag än tänker och försöker få fram så kan jag
aldrig berätta i ord hur mycket jag tycker om dej. Visst
tänker jag inte så mycket på att du faktiskt betyder och är
nåt viktigt för mej. Inte varje dag, inte varje minut. Men
ibland så kommer man på sej själv med att tänka: Vad hade
jag gjort om inte DU hade funnits då? Vad hade jag gjort om
jag inte haft DEJ vid min sida? Du som alltid stöttar och

hjälper mej upp. Du som alltid får mej att skratta och le.
Du som alltid finns där för mej. Vet inte vad jag hade
gjort utan dej. Du får mina tårar att blekna och mina ögon
att torkas. Varje minne av dej är guld värt. Kom ihåg att
jag också alltid finns där för dej.
Jag håller dina hemligheter för mej själv, jag stöttar dej
gärna när du behöver, jag är beredd på att ta dej när du
faller och även om jag inte står vid din sida...
så finns jag där. Alltid redo, alltid beredd på att trösta
dej eller hjälpa dej med problem. Jag kan skatta mej lycklig som har en vän som du.

Den dagen ni kom in i mitt liv förändrades allting
till något bättre.
ni kom som flygande änglar från ingenstans,
dem vackraste änglar som finns.
Lika vit som snön och lika söt som sockret.
Ni är mina egna små solstrålar,
som lyser dygnet runt.
Om dagen är ni solen, om natten är ni månen.
ni lyser alltid så vackert,
för ni är dem bästa som finns.
Det finns miljoner stjärnor men bara några få på jorden,
och det är ni.
Det är endast ni som gör så att jag lever,
för ni är mitt hjärta som håller mig vid liv.
Har jag inte er faller jag isär i tusen bitar.
Jag kan inte tänka mig ett liv utan er,
för jag existerar inte om ni inte finns,
det bara är så.
Ni gör livet värt att leva,
och Ni gör så att allt funkar som det ska.
ni är mina bästa vänner
som jag älskar utav hela mitt hjärta.

 

Ni är dom
Dom som får mig le när jag helst vill gråta
(Men med er känns gråten så långt bort och glädjen så nära)

Ni är dom
Dom som får mig glad på en tredjedels sekund
(Bara jag ser er lyser mitt hjärta upp som en sol
det kan leda er i mörkret, om ni tappat bort er
Precis som eran existens hjälpte mig hitta rätt väg)

Ni är dom
Dom som jag vet att jag alltid har en axel att gråta emot
(Och mitt hem i era armar)

Ni är dom
Dom som jag vet att jag kan prata med om vad som helst
(Ni kommer bara lyssna, lyssna tills jag pratat klart
och istället för att dömma ger ni råd.
Ni får allting att låta så lätt)

Ni är dom
Dom som jag älskar av hela mitt hjärta
(Och jag hoppas verkligen att ni vet om det
Ni behöver inte göra någonting speciellt för att få min kärlek
Bara existera, och var som ni är,
för på det sättet har ni kommit långt in i mitt hjärta
Säkert många andras hjärtan också
Och vet ni?

I mitt hjärta kommer ni vara tills mitt sista andetag.
Lever vi, lever vi tillsammans, dör vi, då dör vi tillsammans.)

Efter allting som har hänt känns det bra
att veta att jag alltid har nån som finns där
i vått och tort
Som jag alltid kan prata med
Vad det än gäller
utan att behöva skämmas eller känna att jag är jobbig

Tack för att ni finns

Jag vet inte hur folk förväntar sig att jag ska reagera när det kommer till vissa saker och därför tänker jag klargöra ett och annat.Jag förväntar mig lojalitet från de som kallar sig mina riktiga vänner.
Jag vill inte att mina vänner ska vara bundis med dom som verkligen sårat mig..

Jag är en känslig människa och ja, jag reagerar. Jag överreagerar många gånger men det är för att jag så många gånger inte visar vad jag egentligen känner så allt kommer som ur en stor sprucken ballong tillslut.Jag är inte den som tar sida i andras bråk och jag förväntar mig inte att mina vänner ska göra det heller - men jag förväntar mig att mina vänner inte ska umgås med personer som sårar mig, får mig att må dåligt och gråta over and over.
Jag förväntar mig att mina vänner ska kunna respektera mig, lyssna på mig och förstå varför jag inte klarar av att de ska hjälpa personer som gör mig illa att göra mig mer illa genom att umgås med dem (jag kommer alltid att få det kastat i ansiktet på mig som salt på såren).Jag vill ha lojala vänner, vänner som stöttar mig. Jag klarar inte av att gråta mer. Jag klarar inte av att få skiten kastad på mig hela tiden. Jag klarar inte av att folk vänder saker till sin fördel hela tiden...

För mig betyder vänskap:

Man ställer upp för varandra i vått och tort.

Håller det man lovar varandra.

Man kan lita på varandra.

Man känner sig omtyckt.

Kramar varandra.

Finns där och ger råd och stöd när man behöver.

 

Det finns säkert en hel del till, men jag kommer inte på det ljust nu.

 

När jag känner att jag alltid kommer i andra hand...

då känner jag inte att det är en sann vän!

Önskar vi kunde säga allt till varandra
precis som vi gjorde förr.

Vårat band är av
och vi faller isär.

Hur gärna jag än vill att det ska bli som förut
får jag aldrig fram ett ord.
Du pratar på som om inget har hänt
(märker du inte?)
men du är inte dig själv,
är jag mig själv?

Vi är nog oss själva
fastän tiden runnit ifrån oss,
ifrån våran vänskap
vårat starka band

När klipptes bandet?
Var det du eller jag som höll i saxen?

Har jag rätt att bli lessen och sårad när jag får veta att vissa umgås med dom som nästan lyckades förstöra mitt liv.
jag visste att dom va där nån enstaka gång, men jag vågade aldrig säga nåt.. nu kanske ni förstår..

jag vill inte att ni är där.. att ni festar och umgås med dom.. ni ska ju vara mina vänner.. inte deras.. det känns som om ni inte tror på mej när jag berättar hur dom gjorde mig illa.. och det får mej att gråta ännu mera..

Jag trodde ni stod på min sida.. men jag antar att sånt förändras.. jag vet inte hur länge till jag orkar.. orkar kämpa för det här.. om det ändå bara går bakåt i den här vänskapen.. varför ska ja då kämpa för att få den att gå framåt..

Jaa... jag vet att vi skulle ha åkt till vasamuseet ida, men för det första så va andreas sjuk o ja vet att han ville följa med.. så vi åkte till skansen istället..
Jag,pierre och hans okända lillasyster Sara. Han träffade henne för första gången igår och nu ska hon bo här till måndag då deras pappa ska komma o hämta henne..

Så som sagt vi hamnade på skansen.. Sara hade aldrig vart där så vi gick dit..
det va riktigt kul att se alla djuren..

Jag fick otroligt ont i foten och blev ganska grinig.. visade det inte, men jag blev rejält grinig på vissa saker... Madde och andreas vet vad..:P

Tack Madde för ditt "stöd" idag....=)=) det behövdes verkligen...

Efter skansen så åkte vi till stan igen.. vi gick o åt på kungshallen.. och träffade Min Bög där vilket gjorde min dag typ..=)=) saknar att umgås me honom... han e så underbar... menmen.. jag åt fläskfile santa fe=)= )såååååå sjukt gott..

när vi va klara där ville sara kolla efter billiga brännskivor.. dock vet ja inte vart man hittar billiga sånna, men vi gick till åhlens o kollade..
jag köpte några filmer.. köpte Lost in space, pitch black, the astronauts wife.. alla dom tre kostade bara 99 kr.. tyckte ja va ganska taget pris... sen köpte jag också My bloody valentine 3d.. man fick med 4 par 3d gladögon så ska bli kul att se den sen... om jag frå för pierre dvs.. :P:P han gillar ju inte skräck.. men jag tror att den här kommer va mer splatter än skräck..:P:P

Sen köpte pierre serien förintelsen till mej... den från 1978 med Meryl streep... så den ska ja sätta mej o kolla på imorrn tror jag...

Vi köpte också två sparbössor... en skitsöt som ser ut som en krokodil... :D:D och en som inte går att få upp förutom om man har konservöppnare.. me nalle puh...hihi.. sen köpte vi en sak till mormor och morfar också...=)=)

ska slänga upp lite bilder nu från skansen tänkte jag...hihi




1.Bjönar som slåss..
2.En lemur tror ja att d va...:p en timon...haha
3.En timon till...:D:D
4.Nemo O Doris....haha
5.En krokodilbebis..
6.En babian med bebisen på ryggen..bebisen va jättesöt...
7.påfågel
8. en ful påfågel..:p
9.Björnen...såå söt
10.Harry porrer ugglor
11.Säl...
12. Så söt säl...==)
13.Världens finaste djur...åh dom va så fina vargarna
14. babianen tuggar på pinnen...ja e grym på att ta bra bilder..
15.REN!
16.Älg
17.äcklig grön orm
18.Söt ödla
19.hajen
20.krokodilerna
21.titta han ler...haha
22.lemur...va typ 20 centermeter ifrån..
23.Alla filmer vi köpte..:D:D
24.Sparbössan me nalle puh
25.Presenten till mormor.. står "love Growes here"
26.Krokodilen.. sparbössan vi också köpte.. söt va..=)=)


Thats all.. nu e ja trött på vissa attitiuder ja har runt omkring mej.. Trött på att vissa inte kan ta pikar när man inte orkar eller när man inte bryr sig. O jag vill verkligen inte vara otrevlig mot vissa heller.. eller joo jag vill.. men kan inte... Ingen behöver ta åt sej. jag kommer ändå inte att säga vem eller vilka detta är riktat emot..

Om någon frågar så kommer jag säga nej!
Thats it... take it or leave it... Madde och andreas vet precis vad jag menar..

nää nu ska ja ta ett snack me min kära pojkvän... om pengar... men vi hörs sen!


Fan madde.. flytta till sthlm.. o fan andreas.. va du tvungen att va sjuk just ida....=(=( =(


Juste.. glöm inte att dra tillbaka klockan inatt... när hon blir 03.00 drar man tillbaka klockan till 02.00..
byebye...

Puss Och Kram från mig

 

Jag har inte kommit över din död än. Jag kommer nog aldrig att göra det. Nej, för du var närmast. Men jag försöker bearbeta nu. För jag kan inte ha det såhär längre, jag kan inte ha det så att jag gråter varje gång jag påminns om dig. Jag vill tänka på dig & kunna le.

Jag känner din närvaro, daddy. Jag vet att du är nära mig. Jag vet att du är med mig varje dag. Jag tror att det är du som är min skyddsängel. Jag vet att du är med mig när jag mår dåligt.

Daddy, Jag älskar dig fortfarande. Jag kommer aldrig att glömma dina ord. Jag kommer aldrig att glömma allting som du gjorde för mig. Jag kommer aldrig att glömma dig. Du kommer alltid att vara med mig.

 

Jag vill ju vara där du är!!!

Behöver ju dig fast jag är "stor flicka" nu

Skulle inte orka med att veta att vi aldrig ses igen

Så därför måste jag tro det..

Hjärtat gråter av ångest när jag tänker på dig..saknar dig..

 

 

Älskade daddy det var så mycket mer som jag ville ha sagt och berättat för dig.. så mycket.. om jag bara vetat hur lite tid jag skulle få med dig.. Jag älskar dig av hela mitt hjärta och min saknad är lika stor som det oändliga

förstår inte att han är borta..
jag vill inte förstå..
den första dikten är till dom som säger till mej att ja måste gå vidare,
att jag måste glömma o leva vidare med mitt liv.. jag försöker, men det är svårt.. tjata inte..
det kommer bli bra.. men inte just nu.. låt mej vara ledsen när jag är ledsen.. låt mej sörja..
jag ligger många månader efter o sorgearbetet eftersom som första månaderna efter pappas död fick ja ta hand om min mamma o hade inte tid att sörja.
. för mej är det fortfarande nytt att pappa är död..
jag vet att han inte kommer hem, men be mej inte acceptera det..
det kommer med tiden..

Låt mig få gråta
– det gör så ont Be mig inte glömma
– det vore att förneka Säg aldrig att tiden läker alla såren
– skorpan rivs lätt upp Be mig inte vara stark
– jag har förlorat allt. Hjälp mig att hitta meningen
– jag finner ingen. Säg inte att du förstår
– om du aldrig själv drabbats Ord är överflödiga
– räck bara ut en hand

Jag saknar dej så det svider, mina tårar rinner nerför kinderna,
vinden blåser hårt i mitt hår, jag vill höra dina hjärtslag,
dina andetag, fast hjärtat ditt, det slår ej mer, l
ungorna har tagit ett sista andetag
Jag saknar dej så det svider,
och ibland faller jag hjälplöst ner i mörkret, jag vill glida ner, fast jag kan inte, ner i mörkret, in i tunneln, förbi alla, och till dej.
annars går det inte.
bilderna finns kvar, och de är det bästa minne jag har. när jag hörde skriken, alla skrek, jag med, mina tårar sprutade, allt blev svart,
det blev en chock och jag blev iskall och skakade.
sen fick jag se dej, jag kände din närvaro, jag kände din värme. snälla, låt mej få krama dej en sista gång? pappa pappa, jag kom till dej när jag var rädd pappa,
jag kom till dej när jag var ledsen pappa, jag kom till dej jättemycket så du nästan blev arg. nu har jag ju ingen att gå till. ingen som är som du pappa, jag kan bara inte fatta.
VÄCK MEJ UPP UR DEN HÄR JÄVLA MARDRÖMMEN
pappa, JAG SAKNAR DEJ!
nu har jag ju ingen att gå till. ingen som är som du...

pappa
Vi såg Dig ligga där Förstod inte
Vart hade Ditt leende tagit vägen, glimten i ögat?
Varför andades du inte?
Tystnaden spred ut sina vingar över oss
Ville inte förstå Ville inte fatta att
Dina tankar var bortblåsta
Att Dina drömmar var förstörda
Att Du aldrig mer skulle få känna vinden mot
Ditt ansikte
Se solen gå ned vid horisonten
Höra fåglarna sjunga i träden
Känna doften av sommaren
Ville inte förstå att anledningen till att Du inte andades berodde på att Du inte fanns
Det enda som finns kvar nu, av Dig, är vår saknad
Sticket i bröstet och tårarna längs våra kinder
Det enda som finns kvar nu är våra minnen
Och tystnad Så mycket tystnad
Tänk att tystnad kan låta så mycket

Det gör så ont att vakna varje morgon
Det gör så ont att det är sant
Det gör så ont i hela mitt hjärta att du inte finns hos oss mer
Det gör så ont att andas utan dig
Det gör så ont att leva utan dig
Det gör så ont att låtsas vara stark när man egentligen inte orkar
Det gör så ont att veta att allt är slut
Det gör så ont att du bara blev 40 år
Det gör så ont, i hela själen det känns som ett stort sår som aldrig kommer att läka
Det gör så ont att inte få krama dig
Det gör så ont att inte få höra din röst
Det gör så ont att se andra krama deras pappa och veta att jag aldrig får krama min igen
Det gör så ont att ha förlorat dig
Det gör så ont att leva kvar utan dig
Det gör så ont att behöva stanna här på jorden i kanske 50 år till utan dig

Ja pappa, här sitter jag och snyftar
å klumpen i halsen kväver mig nästan
Varför var du tvungen att gå
att lämna oss så snart
Minns du när du la plåster på såren
när vi sprungit runt som dårar
och slagit oss på knäna?
Har du kvar alla minnen av oss
Känner du igen oss den dag
då vi kommer genom porten
som du så ofta sjöng om.
Jag är så rädd lilla pappa
hur ska vi kunna leva utan dig?
Ja jag är vuxen nu
och måste klara mig själv.
Men varje gång du är med mig i tankarna
så blir jag din lilla flicka igen.
Vill så gärna krama dig
men vet att du är alldeles för långt borta
Den dag jag dör ska jag springa
hela vägen fram till dig.

 

 

det händer om natten när jag ensam är.
det händer på dagen där jag ensam är
allt får mig att tänka på dig
vart än i världen jag är
dtt varma hjärta har lämnat denna plats
kvar finns bara kyla
alla band har brytits
nu tillhör jag ingen
förut hade jag en familj....
en pappa.. nu är allt borta
ingen förstår...
vem ska nu bli stolt
när jag gifter mig
när jag får barn
ett bra jobb
gratta mig när jag fyller år
finnas till hands när när det blåser kallt
det är så här det känns
tomt kallt å så jävla orättvist

 

Saknaden vill inte infinna sig, för hur jag än manar att förstå är verkligheten allt för svår.
Jag vet, men väntar ändå.
Att få höra dina ord.
Känna din varma kram.
Eller kanske bara se dig som då...

Du behöver ingenting säga.
Ingenting göra.
Du behöver inte ens viska i mitt öra.
Jag vill bara se och minnas, precis varenda detalj...

Min älskade daddy, som vi alla fortfarande väntar på dig.
Som vi alla minns.
Människor tycks tro att bara saknaden finns.

Men allt det där du lärde ut.
Och alla varma ord.
Alla underbara stunder då det bara var vi två.
Ja älskade daddy trots att du nu försvunnit så finns allt det du gav.
Ja allt det finns kvar...

 

 

 

Jag står här med skakande ben.
Tårar river mig på kinden.
Blodet pulserar smärtsamt genom mig.

En del av mig vill bara springa ut,
men en del av mig vill aldrig lämna.
En del av mig vill inte stå här,
men en del av mig vill alltid stå här.

Jag kämpar fram små ord till dig,
jag kämpar fram en liten bön...

När jag smeker din hand,
när jag kysser din kind
så finns inget annat än en bottenlös tomhet,
en smärtsam sorg
o ett plågsamt varför...

Varför skulle du lämna oss nu?
Varför har vår sol slocknat?

Jag rör vid dig en sista gång,
jag ser på dig en sista gång...

Det känns som jag vandrar på spik
ut genom rummet..
Det känns som väggarna river mig i sidan,
o taket slår mig i huvudet.

Sorgens svärd vrider om mitt hjärta...
Varför?
Jag älskar dig!

 

 

det har tagit så lång tid för mig att förstå
förstå att det alltid kommer att vara såhär
att det alltid kommer att göra så fruktansvärt
ont att veta att jag aldrig mer kommer
att få se dig i ögonen igen

varför har jag
gått och trott att allt skulle bli bra?
varförhar jag intalat mig själv att mitt liv skulle
bli som förr
nej
det här är verkligheten
och i min verklighet så kommer min själ alltid
att vara vriden

det är bara djupt i mina drömmar som allt är bra
varför kunde jag inte bara säga till mig själv
att det aldrig skulle ordna sig?

varför ljög jag för mig själv?
varför trodde jag att jag skulle komma ur det här?
men nu
efteråt så har jag förstått

den dagen jag väntat på i en evighet
den kommer aldrig att komma
inte ens att nämnas
jag kommer livet ut att fortsätta att dölja
den fruktansvärda tomheten jag har inom mig

det där stora hålet
jag kommer att få dölja allt
med ett falskt leende
jag kommer att få torka mina egena tårar
jag kommer att få kämpa
kämpa för att i huvudtaget kunna stå på mina egna ben

men den dagen jag inte orkar,
då jag faller
då tänker jag inte
kliva upp igen

 

 

jag har hundratals frågor som jag aldrig får svar på
aldrig
aldrig är ett ordval jag blir tvungen att använda ofta

jag får aldrig träffa dig,
du kommer aldrig tillbaka
jag får aldrig hålla din hand igen

pappa
det kommer aldrig bli bra igen
vet du vad jag önskar ?
att vi fortfarande var en hel familj
att du satt här bredvid mig
att du varje kväll sa godnatt och gav mig en värmande kram

nu väntar jag bara på att du ska komma in och
krama mig godnatt
jag har väntat länge nu
utan att du har kommit

och jag behöver inte vänta längre
för du kommer aldrig tillbaka
det har jag förstått nu


jag ler för din skull pappa
men innerst inne så orkar jag inte mer
men jag ska orka
jag ska hålla tårarna inne
jag lovar att jag ska försöka

att stå ut är svårt
men jag gör det för din skull
pappa
jag glömmer aldrig din doft
& dina värmande godnattkramar

jag hann inte säga det så många gånger när du hörde
men nu förtiden säger jag det varje kväll
och jag hoppas att du hör ;
jag älskar dig

att just du skulle dö, det fattar jag inte

 

pappa jag saknar dig något så otroligt...
Känns så himla tomt här på jorden
utan dig..

Jag har haft så sjukt svårt
att låta mig själv få vara ledsen...
Jag vill inte känna inte tänka,
Gör jag det så vet jag att det är på riktigt..

Vill inte att det ska vara på riktigt..
Jag önskar att det här bara var en
dum mardröm...
Jag har drömt sånt här förut
Så varför kan det inte hända igen...
Varför kan det inte vara en mardröm..

Jag vill att du ska se mig växa upp pappa..
Jag önskar att du kramade om mig & sa
att allt skulle bli bra..

Varför kunde inte jag fått försvinna
istället för dig?

Pappa det är inte rättvisst

Pappa jag känner mig så liten
& hjälplös..

Pappa jag känner mig så ensam


Pappa kom & väck mig nu det är inte kul längre..
Pappa kom & rädda mig ur mardrömmen snälla..


Jag älskar dig & saknar dig
Jag ser fram imot den dagen jag får se dig,
Den dagen jag får säga att jag älskar dig igen..


R.I.P

 

Jag hann inte ens säga hej då
Hann inte ens krama om dig & säga att jag
ÄLSKAR DIG
Varför lämmnade du mig..
Jag vet att du inte ville.
Jag vet att jag är självisk men
Jag saknar dig något så otroligt mycket..
Det har inte ens gått två år
Men mitt hjärta svider redan &
Mina ögon är uppsvullna.
Dom vill inte sluta gråta..
Hur ska resten av åren gå..
Andra julen utan dig är över

Andra sommaren utan dig

ÅÅ min lilla pappa saknar dig såå..
ÅÅ min lilla pappa älskar dig såå...
ÅÅ min lilla pappa jag är ju din lilla flicka,
Din lilla prinsessa.

JAG HOPPAS INNERST INNE ATT DU VAKAR ÖVER OSS DÄR UPPE I HIMMLEN ..
JAG HOPPAS INNERS INNE ATT DU VET HUR MYCKE VI ÄLSKAR DIG...
JAG HOPPAS INNERST INNE ATT DU VET ATT VI ALDRIG NÅGONSIN GLÖMMER DIG..

Till dig min lilla pappa jag hoppas du ser...
PAPPA R.I.P 9/9 -06

 

Jag tittar på bild efter bild,
Men redan efter den första så föll tår efter tår
Tänker på dom dagarna
När du var så nära att jag kunde ge dej en kram
Till och med en puss på din kind
Shirley Clamps låt ?Jag fick låna en ängel? strömmar i mina öron hela tiden
Den låten är ju DU pappa
Drömmer om dej om nätterna
Saknar dig så fruktansvärt mycket
och lite till
Varför får man inte skrika KOM TILLBAKA ?
Att det aldrig kommer ske,
är så otroligt att jag nästan skrattar åt tanken
Men det finns ju inget att skratta åt

Vill skrika, får jag ?
Men de löser väl inget
du kommer inte närmare för det,
och gråten växer igen

Jag saknade dig något så otroligt idag.
Jag såg dig mitt i folkvimmlet,
men jag visste att det inte var du.
Min ögon såg dig över allt
och min näsa kände din doft i varje andetag.
När jag blundade så fanns du på min näthinna,
när jag gick hem idag så fanns du precis bredvid mig.

Det är så overkligt, så ofattbart. Du är inte borta,
det är vad mitt hjärna säger.
Men mitt hjärta svider i sina egna skärvor,
mitt hjärta vill ignorera sin egen sorg.
Men minnet av dig gör sig påminnd även om jag inte är vaken.

På nätterna är du ständigt i mina drömmar,
och jag analyserar varje ord jag sagt.
Jag känner ångest i mitt hjärta
och min själ finner ingen ro...

 

daddy jag saknar dej så mycket..


Du går det sista stegen på livets väg
Så mycket längre fram än jag, Du stannar, väntar in mig
Jag ber dig fortsätta att gå
Men envist står du kvar, du säger att du inte orkar gå
Jag kommer ifatt, bär dig en bit
Du har gett upp, men jag forsätter att bära dig

Till sist stannar vi, mitt i livets gång
Mina krafter har tagit slut
Jag orkar inte
Jag orkar inte bära dej längre!
Jag vill gå vidare, du orkar inte
Jag ber dig, Snälla fortsätt!
Du sätter dig trött ner, och tittar upp på mig
Dina ögon fylls med tårar,på väg att leta sig ner för dina kinder
Sakta rinner dom ner och du tittar bedjande på mig
Jag ser vad du försöker säga,men jag blundar vill inte se
Vill inte tro det!Inte kan det väl vara så?
Älskade Älskade Pappa
Du som alltid var den som bar mig

Dina tårar rinner ner i ditt ansikte, täcker varenda centimeter av ditt ansikte
Du öppnar din mun,det tar stopp
du försöker igen
säger de tre värdefulla orden i en sista utandning
"Jag älskar dej"

Du faller ihop, ligger så stilla så fridfullt på marken
Jag tittar på dig och mitt hjärta slutar slå för en stund
Allt är så overkligt

Där ligger du, min styrkekälla, mitt bollplank min älskade älskade pappa
Utan ett tecken på att resa dig och vandra vidare med mig i livets gång
Jag stannar kvar, jag vet inte hur länge
men hela mitt liv tar en paus och jag sitter kvar
försöker förstå, försöker ta in det som hänt
försöker att leva vidare

Jag reser mig sakta upp, står kvar tittar, försöker förstå
Jag vänder mig om, försöker gå vidare
jag tar det första stegen, nu alldeles själv
Jag börjar gå, men det går sakta
väldigt sakta
Jag vänder mig om ibland går tillbaka
Men du går inte med mig
Utan du har avlsutat din resa

Nu går jag inte tillbaka lika långt, utan stannar vänder mig om och betraktar på håll
det räcker, men det gör ont
Du, du kommer inte ifatt..och jag, jag fortsätter min gång
Min gång i livet
Själv, ensam, utan dej!

 

Som alla som känner mej vet, har jag blivit våldtagen inte bara en gång utan flera gånger! Jag läste precis en artikel i aftonbladet, därför jag skriver nu. Där var det en psykolog eller nåt som säger att när man som tjej blivit våldtagen så måste man prata öppet om det, men att det är många tjejer som känner sig ensamma i sin sorg efter våldtäkten. Jag anser att det är fel, det är inte ensamheten som är anledningen till att man inte pratar om att man blivit våldtagen. Det är skammen. när man blir våldtagen så skäms man något förfärligt...Det är en känsla som man inte kan komma över. Jag tror inte det finns någon som inte skäms efter en våldtäkt.
Anledningen till att man skäms är olika, men skäms det gör nog alla! Jag skämdes, första gången jag blev våldtagen var jag 15 år och oskuld! Jag blev påhoppad på vägen hem från en kompis! Efter det gick jag hem och duschade, och jag berättade inte för någon på flera år. jag mådde otroligt dåligt och istället för berätta för någon så grät jag i min ensamhet och jag skar mig själv! jag förträngde det som hänt, tills den dagen då jag träffade min första riktiga pojkvän A, han fick aldrig röra mej ordentligt, jag drog mej undan. Tillslut ställde han frågan som jag på något sätt väntat på att nån ska fråga mig i flera år, "har du blivit våldtagen". då brast allt. Då berättade jag för honom och det kändes som o klumpen jag haft inom ig i flera år försvann.
Jag kunde prata om det som hänt! Efter mycket om o men så började jag gå vidare.

Tills det hände igen! Denna gång hände det på Sandhamn, en midsommardag! Skillnaden den här gången var att jag blivit äldre, jag blev drogad, jag blev ordentligt misshandlad, och den här gången pratade han med mig! Dom orden han sa den kvällen kommer jag aldrig att glömma!

Den största skillnaden den här gången var att jag faktiskt polisanmälde, vilket jag på sätt och vis ångrar idag, eftersom det gick til rättegång, men slutade med att han fick 3 månader..dom tre månader som han redan hade suttit inne..  skrev en berättade om rättegången... kommer här nedan..:

Rättegången brukar kallas för den andra våldtäkten. Det är då allt ska grävas upp igen, smärtan ska återupplevas, händelsen ska beskrivas och tårarna ska helst än en gång gråtas. Klarar du det, att gråta, skrika och tillåta dig själv att brista, då är chanserna stora att du lyckas övertyga både juryn och domaren. Men om du lyckas hålla dig stark, inte visa så mycket känslor, då blir tvivlet större. Tvivlet sprider sig och tar sakta ett stadigt strypgrepp om din osäkra, smala hals med sina starka, svarta händer. Då blir det om möjligt värre. Tänk dig att sitta i vittnesbåset och folk tror att du ljuger.

Han var ju full och hade precis brutit upp ett långt förhållande med sin flickvän. Det ledde till att han blev upprörd och arg. Sedan dök hon upp ganska passande på den där bryggan. Full och snygg.
Nu sitter han där, på en bänk utanför rättssalen. Bänken är lika stel och kall som han känner sig. Han sitter där skamsen, avskydd av hennes nära. Men det verkar som om resterande tror att hon ljuger. Han tänker att han var nog rätt smart, när han lät hans tjejkompis lägga i piller i hennes dricka. Det skulle ge henne en tillräckligt lång blackout. När hon skulle vakna skulle hon bara tro att hon däckat i båten hon klev på. Men det blev inte riktigt så. Nu vaknade hon precis när han var mitt uppe i allt . Han slog henne, vad annars skulle han göra? Men det hjälpte inte, hon hade sett honom.
Hans advokat väcker honom ur hans tankar med en lätt klapp på axeln, han sträcker honom en kaffemugg och säger något som tyder på att allt kommer gå bra.

Hon vill inte sitta ute i korridoren. Inte i samma smala gång som honom. Att se honom sitta där helt nonchalant skulle vara för mycket. Nej, istället får hon tillbringa lite tid i ett avskilt rum, ägna sig åt sina tankar. Hon vill tänka på allt annat än den kvällen, men självklart är det svårt. Hennes tankar och minnen spolar tillbaka tiden.
Hon kommer aldrig att glömma då det svarta för hennes ögon byttes ut mot det okända, mordiska ansiktet. Då tystnaden ersattes av stönanden och hennes eget skärande skrik. Då hennes nyss så fridfulla och avslappnade kropp snabbt spändes till av en obeskrivlig smärta. Smärtan av slaget i huvudet strax därefter var ingenting i jämförelse. Sedan var han borta, det var då det gick upp för henne vad som hade hänt.

 

 

Hon vaknar upp ur de hemska minnena genom en knackning på dörren. Det är hennes mor som kommit för att hämta henne. Domen har nu fällts. På skakiga och ostabila ben reser hon sig upp. Hennes mor leder henne ut ur rummet och in i rättssalen. Det känns som om sekunderna då hon glider fram till sin stol är en evighet.

Han ser henne slå sig ner på sin stol i väntan på domaren. Hennes blick är glasartad och tom. På något konstigt vis känner han sig lugn. Det borde han inte göra, grov våldtäkt ger ju inte direkt 50 dagars samhällstjänst. Det kan bli flera år. Han hinner snegla på henne en gång till. Hans ögon spänner sig och skjuter hat mot henne. Han tycker att hon får skylla sig själv. I de där kläderna och med den alkoholhalten. En bråkdels sekund tittar hon upp och in i hans ögon, hon blir träffad av hans hatstråle. Sedan kommer domaren in och ögonblicket är borta. Alla reser sig upp och håller andan. Han tror aldrig att det varit så tyst i en rättssal tidigare. Nu kommer det, nu kommer beslutet om hans framtid. Baserat på hans förflutna.

Hon sätter sig ner igen och känner hur det pulserar hårt i hela kroppen, hur hennes händer skakar där de ligger svettiga i hennes knä. Hon försöker lyssna till domarens röst som hörs någonstans långt där borta. En sekunds tystnad. Sedan börjar hjärnan fungera igen. Vad..? Sa han verkligen..? Kan hon ha hört rätt?
Nu är det inte bara händerna som skakar, nu skälver hela hennes kropp. Någon tar tag i henne, håller henne hårt emot sig. Hon känner något vått mot hennes axel, hennes mammas tårar. Nu brister hon och låter alla de tårar hon hållit inom sig få rinna. Hon vill drunkna i dem, låta dem kväva hennes andetag.

Det är för bra för att vara sant. Han dömdes till tre månader fängelse, dom tre månaderna han suttit häktad, för sexuellt utnyttjande. Det trodde henne inte, de trodde på honom. Nu ska den där slampan få sig en hämnd hon sent ska glömma. Anmäla honom, ett sådant slöseri med tid. Han ljuger för bra för att bli straffad. Han tycker att hon ser ynklig ut när hon springer genom gången, ut i korridoren. Förmodligen på väg till närmaste toalett. Han skrattar, hon gråter. Nu blir allt antagligen som vanligt igen, tillbaka till festandet med polarna och studerandet. Ingen kommer någonsin tro att det var en våldtäkt, det ska han se till. Hon kommer framstå som en kåt hora när han är klar med henne.

Hon tänker aldrig mer gå ut från sitt rum. Hon tänker ligga i sin säng för evigt, precis där hon ligger nu. Det har gått fyra dagar sedan rättegången och hon har gråtit konstant. Hur kunde de tro att hon ljög? Hur kunde de lita på idioten, det stod ju så gott som ”våldtäktsman” skrivet i pannan på honom. Det kanske var hennes fel ändå, den korta kjolen, den urringade tröjan. Hon höll ingen större koll på sitt glas, kanske var hon för trevlig? I viket fall som helst är det slut nu, tänker hon. Med rödsvullna ögon och stora kläder som skymmer allt reser hon sig upp – vilket är första gången på länge – i riktning mot toaletten. Väl inne tar hon ut den vassa saxen ur badrumsskåpet och håller den försiktigt. Den glänser så vackert av reflektionerna från fönstret, samtidigt som hon aldrig tycker sig ha sett något otäckare. Nej, hon har bestämt sig, hon ska inte backa nu. Nu är det slut på det vackra. Håret ska av. Hon tar tag i en tjock slinga, klipper av den och låter den pendla till golvet, Hon klipper en till och en till, i takt till att tårarna faller. Hennes långa, vackra hår som hon så länge sparat. Nu hatar hon det för att det är kvinnligt och vackert. När hon är klar lägger hon tillbaka saxen och sjunker ner på golvet bland hårslingorna. Hon klippte av det, precis som alla band med hennes vänner. Hon höjer handen och drar den genom det snaggade håret, det känns som en mans. Bra, tänker hon. En sista blick på lockarna, sedan går hon tillbaka till sitt rum och sin säng och somnar.

Han sitter hemma med sina polare och dricker öl. De är fulla som svin och han kan inte låta bli att tycka att de är fåniga trots berusningen. Sedan rättegången ger hans tankar honom ingen ro. Han har festat mer för att komma ifrån knuten i magen för en stund. Nu ringer telefonen och förhoppningar om fest sprider sig i rummet. Med all rätt, ytterkläderna dras på, ölen packas ihop och nu bär det iväg. Tio minuter senare anländer de till festen, klivet in i värmen och doften av glädje och berusning. Han kliver in med självsäkra steg, in i köket där han öppnar ännu en öl. Han börjar bli redigt full nu och det dröjer inte länge förrän han står och skryter om hur han ”drog över” henne. Det var ingen våldtäkt, hon såg bara sin chans att få jävlas med honom för att han inte ville ha henne efter sexet. Så var det, just precis. Hans polare lyssnar intensivt och är väldigt exalterade, de önskar lite ett det vore dem. Han får status av alla. Men någonstans där inne känner han hur fel det är, hur detta sakta knäcker honom. Han kommer aldrig kunna förlåta sig själv, men det visar han inte.

Hon ligger på sitt rum och läser en dum veckotidning då hennes ögon fastnar för ett citat. ”Det som inte dödar, gör dig bara starkare”. Hon synar sig själv utifrån, här ligger hon i stora, bylsiga kläder och avklippt hår, och tycker synd om sig själv. Detta medan hennes våldtäktsman förmodligen är ute och har roligt med sina vänner. Det borde vara tvärtom, han borde ligga på en säng, i fängelse och hon borde vara med sina vänner. Men dem har hon brutit kontakten med. Hon svarar inte när de ringer, öppnar inte när de knackar på dörren. Ska det verkligen vara så? Ska hon knäckas på grund av det här? Nej! Hon blickar på citatet än en gång och livsgnistan inom henne börjar försiktigt lysa igen. Åter igen känner hon värmen och energin byggas upp. Hon har bestämt sig, det där citatet kommer hon för alltid att minnas, för alltid bära med sig. Det ska hjälpa henne och få henne att hjälpa andra. Från och med nu ska hon genom sin upplevelse hjälpa andra våldtäktsoffer. De ska inte behöva gå igenom det ensam som hon var på väg att få göra. De ska få möjligheten att ta sig igenom det tillsammans med andra.

Så nu har jag stått för det som hänt mig!

Och jag skäms inte särskillt mycket längre!

 

Hejhej..
Nu var det återigen ett bra tag sen jag skrev något.. men nu ska ja berätta om min helg.. som iofs inte är slut än men ja har hunnit med väldigt mycket roligt ändå...=)=)

Först i torsdags var vi först på studiebesök med skolan till Röntgenavdelningen på st:görans sjukhus och fick kolla hur allt fungerar.. det var faktiskt riktigt kul, eftersom jag alltid är på röntgen sidan när jag är där, vilket är sjukt ofta.. senast förra helgen faktiskt, så nu vet jag vad dom gör när dom håller på och klickar o har sig, var riktigt kul. dock blev ja lite arg, för jag har åkt in o ut från akuten med min fot nu hela sommaren. har vart där 4 gånger nu, två gånger på sös, en gång på huddinge o nu sist på danderyds akut. Och dom första gångerna förstår jag att dom måste röntga i en vanlig röntgen, men när jag åker in för fjärde gången så sa jag att dom redan har röntgat 3 gånger och inte hittat ett skit. Men det spelade ingen roll på danderyd, utan den läkaren ville röntga ytterliggare en gång, jag blev faktiskt riktigt arg och försökte förklara att jag ville att dom skulle göra en magnetkamera istället, men det ville dom inte, för läkaren fattade inte vad dom kanske skulle kunna hitta för fel genom en magnetkamera ist för en vanlig.Tom jag visste att dom antagligen skulle se vad det var för fel om dom gjorde en MR, men nejnej, jag skickades upp till röntgen och åter igen la ja mej där och fick genomlida smärta som jag fan inte kan förklara när dom vrider o vänder foten. menmen när bilderna väl kom tillbaka så sa läkaren att dom inte såg något.. NO SHIT! då sa läkaren "jag ska kontakta en specialist o be honom komma hit" GAHGAHGAH!!!!!!! ingen röntgen nu heller... så ja blev arg igen o min mamma blev ännu argare.. Men när speciallisten äntligen kom så sa han att jag har massa av muskelblödningar i foten och kommer någon gång i framtiden att få operera.. SKÖNT! not. nu måste jag till en sjukgymnast och träna upp foten. Och det som är värst är att inga värktabletter hjälper mot smärtan....

Så.. till det jag fick veta på studiebesöket... Anledningen till att dom inte ville göra någon MR är för att det är för dyrt. dte handlar alltså om pengar, här har jag gått och förlorat pengar då jag inte kunnat jobba med foten, när allt som hade behövts första gången jag var på SöS var en MR!!!!!om jag hade fått en MR första gången hade jag antagligen sluppit det här nu.. menmen!!!!

P åkvällen på torsdagen åkte jag till Tyresö för att hälsa p åmin underbara bästa vän Andreas.. hans nya tjej var nere i sthlm, hon bor i rättvik annars. och jag var nyfiken och ville självklart träffa henne.. Helt jävla underbar människa hon är... Vi kom jättebra överens och hade sjukt mycket grejer gemensamt.Andreas har fått full pott den här gången, tror inte han kunde träffat bättre tjej, dom passar såååå otroligt bra ihop!

Sen igår, fredag så var jag ledig från skolan, så jag bjöd över Andreas och Madde p åmiddag...så hela dagen stod jag o städade och plockade, borde pluggat men ja pallade inte. När pierre kom hem lagade vi mat. Ungnsstekt fläskfile med pommesfrites och pepparsås. Riktigt gott blidde det!

Sen satt vi och drack och skrattade och ja o Madde kom fram till att vi hade ännu mer gemensamt.. För mej kändes det som om ja känt henne ganska länge, precis som det kändes med Andreas första gången vi träffades. Kvällen var rikgit lyckad förutom ett litet missöde på slutet. Men jag hoppas att det är löst nu. Jag och madde delade på 3 flaskor vin.. :P så vi va lagom tankade senare på kvällen. Hon och Andreas åkte hem vid 1 tiden tror jag. Så tack gubben och Gumman för en sjukt rolig kväll.. =)=)


Madde....

Andreas kan ALDRIG se icke drogad ut...

min älskling...

Hahahah! vet inte riktigt va hon gör... haha

När dom åkte så gick ja o pierre o la oss direkt, jag skickade några fyllesms sen somnade ja.. sov väl typ en timme eller 2... kan inte sova när jag druckit så mycket som ja gjorde... menmen.. vi skulle upp tidigt för att vi bestämt oss för att åka till Naturhistoriska riksmuseet och Cosmonova! och det gjorde vi också!

Vi gick upp vid 8 och åkte vid halv 11 tror ja att d va.. :p när vi kom in på museet så köpte vi biljetter och sen gick vi omkring i 3 timmar på dom olika utställningarna och sen gick vi på cosmonova! Vi såg Sea Monsters 3D!  riktigt roligt faktiskt... ska slänga upp lite bilder på olika saker från utställningarna... =)=)
Det va sjukt kul att göra något annorlunda, som dom flesta kanske vet så dejtade aldrig jag o pierre, utan vi träffades på krogen och så blev vi ihop..:P så det va riktigt roligt att göra det här tillsammans ida, så nu har vi bestämt oss för att gå på alla stora museum i sthlm den närmaste tiden. =)=) nästa gång blir det Wasa museet!

Klicka på bilderna så blir dom större



1.Världens minsta häst. helt sjukt hur liten den är..
2.Dinosarie ägg och bebisar
3.T-rex
4.Nån dinosarie som faktiskt rörde på sig, då va det en unge som blev livrädd och började gråta...
5.Nått skelett från nån dinosarie
6.En bläckfisk med skal
7.Pierre i valens gap
8.tänk dej att möta den när du e ute o simmar..sjölejon, kan bli 6 meter lång
9.Moby dick..:D:D
10.En fjällräv...såååå söt
11.Isbjörn..
12.världens största jättebläckfisk som faktiskt fångades 1997...tänk om man träffar på den...usch
13.Lite olika bläckfiskar
14.En klumpfisk, undrar varför den fick d namnet...haha
15.Dom visade björnar som låg i ide..
16.Lokatt jagar
17.Vargar som leker
18.älskar den här bilden.. vargar som ylar
19.Arga vargar...usch...
20.Behövs nog inte förklaras så mycket.

Har sjukt mycket mera bilder, men orkade inte lägga upp dom här just nu iallafall..=)= )
nu ska vi lägga oss o glo på tv...

Natti....