mår illa av tanken....
Jag mår illa av bara tanken att ta upp kontakten med min far igen.. Inte av själva tanken av att prata med honom, utan av tanken att möta honom igen. Det är svårt att förklara hur jag känner. Jag vet också att jag är tjatig när det kommer till det här. Men det tär verkligen på mig att ha det så här.
Jag vill ha svar på frågorna jag ställde i brevet. Jag vill veta varför. Jag vill ha en reaktion från honom. Men samtidigt, respekterar han min önskan av att inte höra av honom på ett tag. SÅ jag antar att bollen ligger hos mig. Men hur ska jag göra. Hur ska jag våga..
Vad ska jag säga. Jag skulle aldrig någonsin våga ringa honom. Efter fem månader sså skulle jag aldrig våga. Jag funderar på att skriva ett till brev till honom. Att först och främst tacka honom för att han respekterade min önskan, men att samtidigt be honom svara på frågorna jag så gärna vill ha svar på.
Det är svårt att leva utan sin pappa.. Det är svårt att veta att någonstans så finns han, han skrattar och ler och är lycklig, men utan mig i hans liv.
Eller så ksnake han inte alls är lycklig. Utan när han är själv så kanske han mår riktigt dåligt och faktiskt saknar sin yngsta dotter som sitter i ett hörn och saknar honom.
Det kanske är konstigt att jag saknar någon som gjort mig så fruktansvärt illa, någon som knäckt mig totallt och som trots sin frånvaro, fortsätter att knäcka mig. Tror inte han förstår hur illa han gör mig utan att egentligen göra något alls.
Men det som gör det hela ännu svårare... är den där jävla drömmen. Drömmen jag har haft så många gånger tidigare.. Drömmen när jag möter hans blick.. när jag ser smärtan i hans ögon..
När jag ser sorgen i hans ögon, sorgen efter den dottern han en gång hade, den dotter som knäckte honom totalt med ett brev som tog henne nästan en månad att skriva klart. Brevet som hon la ner sitt hjärta och själ i.
När jag möter den där blicken känner jag hans jävla smörta. Jag ser hur dåligt han mår.
Men tänk om det inte är så, tänk om han inte förstod brevet utan att han bara blev arg och skiter i mig eftersom han absolut inte håller med i det som står i brevet. Men ändå tär det på mig eftersom jag inte fått någon respons alls.
Varje gång tidigare när jag skrivit "liknande" brev, när jag va yngre, (visst dom breven var betydligt mer barnsligare o det va attaker mot både det ena och det andra, men det spelar ingen roll), jag bad dhonom i de breven också att inte höra av sig och att hålla sig borta från mig. Men det hjälpte inte, en vecka senasre hade jag ett svar, ett långt brev där jag fick lika mycket skit tillbaka som jag hade slängt på honom, men jag fick iallafall en reaktion. En reaktion som jag ville ha.
Fan, det är så mycket tankar som snurrar runt i mitt huvud. Tankar som jag inte kan sortera ut. Det som är jobbigast är ovissheten. Ovissheten att inte veta vad han känner. Dte är det jag vill veta, men för att få veta det måste jag höra av mig till honom på något sätt. Jag vet inte om jag vågar.. Vet inte om jag vågar ta steget. Hur ska jag kunna prata med honom om det här.
Jag vill, men samtidigt inte. Fan, fan, fan ,fan , fan ,fan..... Jag mår piss dåligt.. det påverkar mig hemma och det påverkar mig i skolan. Svenskan i skolan har blivit mest påverkad. Jag vill ha ett avslut. Men hur ska jag få ett avslut. funderade på att skriva ett brev till.. men vad ska jag skriva i det, och en kompis till mig som jag pratade med igår sa att jag inte skulle skriva brev utan bara ta upp telefonen och ringa honom.
Han sa att jag är stark och att det är tiden innan samtalet och första meningen som är jobbigast. Men jag tror inte det är så. Han jag pratade med vet inte allt som Lennart har gjort mot mig. Men han kanske har rätt iallafall.
Fan jag vet inte.. Jag saknar att ha en pappa, jag saknar en manlig förebild, eller jag har ju haft en manlig förebild men han dog. Det kommer inte heller Lennart någonsin att acceptera, att jag hade Mark där för mig och att jag såg honom mer som en far än va Lennart någonson var för mig.
Men ändå, trots att han sårat mig så jävla mycket så saknar jag de få stunder då han "fanns där", han har aldirg riktigt funnits där för mig på det sättet jag behövde, men vissa gånger var jag faktiskt lycklig med honom ändå. På bröllopet.. då var jag lycklig.. men efter det... jaa, va ska man säga.. då känns det bara som en lögn. Att han inte menade ett enda av orden han sa till mig den dagen. Jag önskar på något sätt att jag gjort som min syster och inte bjudit honom alls. Men då hade vi inte haft råd att gifta oss överhuvudtaget. Dock betalade inte Lennart den delen han sa att han skulle göra, fast det bertättade han aldirg för mig, utan det var någon annan som ett par månader efter bröllopet berättade att L hade börjat bråka om fakturan.
Fan, fan,fan ,fan,fan...
Vad hände, pappa....
Påsklov..
Hej! Nu var det bra jävla längesen jag skrev. Men nu ska jag försöka skriva ihop vad som hänt senaste tiden. Egentligen inte så mycket som hänt, men jag har bara varit väldigt upptagen. Klarade iallafall tre av fyra prov. Sen fick jag veta idag att jag även klarade blindskriftprovet. Svenskan går inte lika bra, men ska ha handledarsamtal med min lärare imorgon så vi får väl se hur det bli och vad jag kan göra för att få upp det betyget. Jag ska förklara för henne att jag har haft det väldigt jobbigt hemma efter allt som hänt med min pappa och så vidare. Det ska nog gå bra hoppas jag.
Sen har vi haft påsklov senaste tio dagarna. Började skolan igår igen. Har haft en väldigt skönt lov. Tyckte dock att det gick väldigt snabbt. Vad gjorde jag på lovet då, jo, Helgen innan påsk, gjorde vi faktiskt inte så mycket. Jag jobbade två dagar. Sen va jag bara hemma och tog det lugnt. Måndagen på påskveckan, hmm jag kommer inte ens ihåg vad jag gjorde. Jag tror att jag bara låg hemma och vilade i soffan till lite bra filmer och serier. Nej, visst fan, vi åkte och storhandlade med min mamma. På tisdagen gick jag och pierre till lidl. Det är typ 4 km fram och tillbaka. Jävligt skönt faktiskt. Jag har även dragit ner på cola som fan senaste veckorna. Alltså från att dricka minst 1 liter/dag till att dricka en burk på kvällen när jag kommit hem. Det har jag typ hållt nu i tre veckor med vissa undantag. Det har också gett resultat. Har gått ner över tre kilo. Känns jävligt bra faktiskt.
Ja, på onsdagen och fram till fredagen var vi barnvakt till Pierres systerdöttrar. Var ganska mysigt, men jävligt jobbigt vissa gånger då den yngsta hade pråmt bestämt sig för att inte lyssna på mig, men på alla andra. Menmen. Det va roligt ändå, vi klädde ut dom till påkkärringar och dom fick gå till några och knacka dörr.
På fredagen kom Pierres pappa, styvmamma och lillebror. Trevligt att träffa Kevin igen iallafall. Mer än så tänker jag inte säga.
Sen på lördagen så träffade jag faktiskt Kicki. Japp ni hörde rätt. Jag och Kicki är vänner igen, Eller vi har väl aldrig varit ovänner på det sättet. Men men, det kändes faktiskt riktigt bra. Kändes som om ingenting hänt mellan oss. Vi pratade lite om det och hon sa att hon måste lära sig att acceptera att jag måste prioritera skolan osv. Vi åkte till Ikea, rusta och city gross. Samt systemet.
Sen åkte vi hem. Kicki lämnade av mig och alla grejer. Köpte bland annat en grill. =) sen åkte hon och lämnade bilen och sen kom hon tillbaka till oss tillsammans med Calle. Sen drack vi massa och grillade och hade riktigt trevligt.
I söndags, tog jag det bara lugnt. Och i måndags åkte jag till handen med först Pierre och handlade lite, sen åkte vi hem, sen ringde Maria och jag åkte tillbaka till handen sen åkte hon, jag och hennes gubbe hem hit och grillade o myste. Massa mys.
Japp, det va mitt påsklov det. Vad mer.. Jo, Maria kommer ploppa ut ungen vilken vecka som helst. Hoppas som fan att ungen inte väljer att komma ut under min provvecka iallafall. Jag står nu officiellt med i hennes förlossningsbrev. Känns jätte bra, men är samtidigt jättenervös. Men det ska nog gå bra. Jag ska packa en väska som jag ska ha stående här som jag bara kan plocka med mig när det är dags. Längtar lite faktiskt.
Nää, nu ska jag ta en iskall cola och en huvudvärkstablett. O fortsätta kolla på Ghost adventures. ASBRA serie, och ASSNYGG kille med i.
Puss hej!
viktväktarna och detox..
Japp, ni läste rätt.. jag har gått med i viktväktarna.. =) känns sjukt bra faktiskt.. jag har haft sån jävla ångest över att jag gått upp så mycket i vikt senaste året, medans pierre bara går ner..:P
Kan ju säga att jag nästan lagt på mig 20 kg på ett år.. helt sjukt. Många kanske säger att jag inte behöver gå ner i vikt eftersom jag är så lång, men jag behöver faktiskt.. och eftersom jag har ätstörningar så är det här det bästa sättet för mig att må bra.
Mitt mål är att gå ner 15 kg.
Började i måndags. Bestämde mig att under dagtid inte dricka cola, vanligtvis brukar jag ju dricka minst en liter varje dag i skolan. SÅ i måndags, tisdags och idag har jag bara druckit en 33 cl cola. Det är sjukt bra för att vara jag. Plus att jag gått sjukt mycket. Promenerade 45 min igår i skolan då vi tränade ledsagning. Sen i måndags gick jag 30 min inne i stan.
Idag har jag tagit två promedader på 20-30 min styck. Känns faktiskt väldigt bra.
Inte nog med det så har jag dragit igång med en detox.
MethodDraine Detox
för att vara exakt. Jag ska blanda ut 15 ml i 1,5 liter vatten och dricka under dagen. Va faktiskt inga problem alls. Jag drack tom det till lunchen idag i skolan. Hade tom med mig matlåda. MYCKET OVANLIGT.. :P men det har jag haft varje dag den här veckan.
Iallafall, jag brukar ju inte dricka så mycket vatten, utan brukar dricka cola istället, men nu har jag varit duktig och druckit tre liter vatten idag. Tro mig, jag har sprugit på toa mer idag än vad jag gjort på hela veckan. Haha.
Sen när jag va på väg hem kände jag hur magen drog igång. O JÄVLAR va den drog igång. haha. skönt som fan ska jag få tala om att d va..:P
Päron har jag typ blivit beroende av. Inte för att det är något negativt, det är bara bra, men det är ovanligt. =)
Det va min svägerska som inspirerade mig till att gå med i VV.. Plus att det känns väldigt skönt att ha henne som stöd om jag behöver. Hon har ju gått igenom det jag går igenom nu.
Det som jag känner just nu e negativt med det här är att jag är väldigt trött på dagarna, men det går väl över efter några dagar antar jag. (hoppas jag)
Idag i skolan hade vi handledarsamtal. Jag va väldigt nervös innan jag gick in i rummet. men det va ingen fara. Fick veta att jag klarat alla prov förutom ett men det visste jag att jag inte hade klarat. Men är väldigt nöjd att jag klarade dom andra. Trodde inte att jag skulle klara iallafall ett av dom, men det gjorde jag. Var bara småsaker som min lärare sa att jag måste tänka på när jag kommunicerar på teckenspråk, men det är något jag redan är medveten om och försöker förbättra. Bland annat genom att ha öronproppar på mig i skolan. Hade det hela dagen idag och det kändes riktigt bra. Jag hade ju inget annat val då än att bara prata teckenspråk. Riktigt nice faktiskt.
Min lärare tyckte det va en bra ide och sa att hon va stolt över att jag verkligen visar att jag vill.. =)
Efter skolan idag åkte jag till jobbet. Hjälpte min brukare i tävttstugan och tog en lång promenad. Kallt, men skönt.
Näää nu ska jag försöka komma på vad jag ska äta för mina sista 6 points jag har kvar för att uppnå dagens pott..
Kanske blir ett glad cola..:P
Imorgon ska jag tillbaka till läkaren och få svaren på mina blodprov. Hoppas mina värden är okej.
Nattinatti
saknad....
Hej.. Just nu är vi på Dalarö.. Vi bor hos min mamma över helgen. Hon är bortrest.. Hon är i England.. eller skottland är hon i just nu.
Jag älskar Dalarö. Jag älskar mammas lägenhet.. vi har ju ändå bott här i ganska många år innan vi gifte oss och flyttade hemifrån.
Den enda som är jobbigt med att vara här är att allt fortfarande påminner om Mark... överallt är det bilder, tavlor och fiskegrejer. Det är bara mycket minnen här efter honom. Jag känner hans närvaro i den här lägenheten. Det var här som han spenderade sina sista dagar tillsammans med mig och sin sista kväll tillsammans med mamma.
Sen en morgon var han bara borta. Bara borta.. han försvann innan jag hann berätta för honom hur mycket han betydde för mig.
Jag saknar honom. Jag hade behövt honom här nu när jag försöker lista ut hur jag egentligen ska göra med Lennart.
Jag funderar hela tiden på hur jag ska hantera det här med Lennart. Jag har ett sådant stort hål i mitt hjärta efter både Mark och Lennart. En del av det hålet är en saknad som är svår att beskriva. Den andra delen är.. ja jag vet inte ens vad det är. Jag har svårt att placera smärtan och saknaden efter Lennart.
Jag vet verkligen inte hur jag ska göra. Jag låg vaken hela natten häromdagen och bara funderade på om jag skulle ta upp mobilen och skicka ett sms. Eller om jag skulle skriva ett mail till honom. Men vad skulle jag skriva. Att jag är ledsen över det jag skrev? Men det är jag inte. Jag är inte ledsen på något sätt.
Eller jo, jag är ledsen på hur allt blev. Men det betyder inte att jag ångrar det jag skrev. Det gör jag absolut inte.
Det är bara en sådan underlig känsla att ha det så här med sin pappa.. .
Aja nog om honom nu..
Imorgon ska vi eller iallafall jag gå ner till platsen där han dog och tända ett ljus och lägg lite blommor. Va så längesen jag var där. Jag har svårt att gå dit när jag väl är här. Men nu känner jag att jag måste. Jag känner att han vill att jag ska gå dit.
Jag känner osm sagt hans närvaro hela tiden. Jag hoppas nästan att vi får besök inatt..=) brukade få det när vi bodde här. Hände mycket konstigt då. klart man blir rädd om något händer, man bara första sekunden. Sen vet jag ju att det är han som är här för att visa mig att han vakar över mig.
Till dig Lennart... den här nedanför alltså...
plugg plugg och mera plugg...
Japp det är typ allt som snurrar i mitt huvud just nu... dövföreningar, teckenlista, kommunikation och avläsning. det är mina fyra prov imorgon. Jag är nervös, men inte så nervös som jag trodde jag skulle vara.
Men det ska nog gå bra. Hoppas jag. Jag kommer drömma mardrömmar om det här inatt känner jag.
Dock börjar inte provet fören klockan 13.00 imorgon. Men inte ska jag ha sovmorgon, utan på morgonen ska jag först följa med Maria till BM i två timmar. Då har jag lång tid på mig att plugga och Maria ska förhöra mig så det verkligen sitter.
Efter proven ska jag fan bara hem och sova, känner att jag kommer sova riktigt gott imorgon kväll. Ska bli så skönt, längtar redan.
På fredag efter skolan ska jag åka ut till Dalarö och bo där över helgen. Älsklingen ska självklart med. Mamma är i England, eller hon åker imorgon bitti. Så vi tänkte att nu efter mina prov så behöver jag en helg med bara lugn och ro och vad är då bättre än en mysig lägenhet på landet. Som dessutom har BADKAR... Ni anar inte hur mycket jag saknar badkar.. Har inte badat sen vi bodde i jordbro. Det är långesen, så det ska bli riktigt mysigt.
Sen har vi hunden också och då är det lättare att vara hos mamma så slipper morfar åka så långt för att lämna henne på fredag. Ska bli mysigt, bar ajag och älsklingen ensamma hela helgen.. Ja, hunden också men hon e inte så jobbig.
Ska ta med mig datorn, en jävla massa filmer och lite god mat. Myspys. Känns som att jag förtjänar en sån helg efter imorgon.
ÄLsklingen sitter just nu och leker med min minipc...:P han borde igentligen städa köket. Han hade inget jobb idag så han har vart på Dalarö och hjälpt morfar med datorn samt med bilen.
Just nu har han inget jobb imorgon heller, men vi får hoppas att dom ringer. Vi har inte råd att han får vara hemma. Visst han får betalt iallafall, men inte tillräckligt.. bara 102 kr/timmen..
Jaja... nu ska jag fortsätta plugga tills jag stupar typ. Blev iallafall en kort uppdatering. Slänger in en random bild också...
Jag och älsklingen Julen-09
ojoj
Ojoj. nu har jag inte skrivit på över fem dagar.. anledningen? joo vi har fyra prov på onsdag så jag har inte tid att skriva blogg.. men nu tar jag mig fem minuter för att skriva av mig lite. Samtidigt så pluggar jag faktiskt. Jag ska bland annat ha ett kommunications prov på onsdag och då har vi sex ämnen att välja mellan och ett av dom är
"varför skriver folk blogg"... jag tror jag kommer välja detta ämne, men jag måste komma på va fan jag ska säga och prata om i 20 min.. hon betygsätter bland annat på flyt, så jag måste ha saker att säga och diskutera i 20 minuter.. jaja kommer nog på något imorgon.
Va annars då.. jaaa inte så mycket faktiskt... har inte haft så mycket tid till något annat än att plugga. Funderar verkligen på att ta bort lösenordet på bloggen, men jag är rädd att jag kommer få så mycket skit då.
Eller så startar jag en ny blogg. Ja vet inte...
Juste ska göra en liten efterlysning här i bloggen. Jag vet att det är inte så många som läser den, men ni som gör det.. sprid det här vidare.
Det är min svägerskas hund... berättar mer här nedanför..
"Fodervärd sökes för ett yrväder till hanhund 4,5 år. Pga ändrade boendeförhållanden kan vi inte behålla honom. Han är en väldigt snäll och lyhörd hund som gärna kelar. Har växt upp tillsammans med småbarn. Att föredra är ett boende för honom på landsbygden. Ring Angelica 0708560433"
Denna hund är helt underbar, han är mysig och riktigt rolig. Hade jag och Pierre kunnat hade vi tagit honom utan att blinka. Men tyvärr kan vi inte. Har inte råd eller tid med hund på heltid.
Kanske skriver ett till inlägg senare...
Nu ska jag plugga vidare...
pusss
