japp det är ett ganska allvarligt ämne.. jag vet inte hur jag ska kunna skriva om det igentligen.. jag själv lider av ångest.. panikångest.. det kan vara riktigt illa ibladn.. men d va värre för några år sedan.. innan  jag träffade pierre. sen jag blev tillsammans med honom har mina ångestattacker minskat drastiskt... varför min ångest minskafde när jag träffade pierre beror nog på att för första gången i mitt liv känner jag mig någolunda trygg.. jag känner att jag hör hemma i hans famn.. jag ska imorgon skriva om mina erfarenheter när det gäller våldtäkt och sexuellt utnyttjande.. jag vill att min lilla 15 åriga vän M ska få veta exakt va som hänt mig och hur jag tog tag i det... så att om något liknande skulle hända henne så kanske hon vet någolunda hur man ska hantera det.. å andra sidan så vet hon så att hon kan vända sig till mig..

har dikter ja skrev när jag hade några av mina attacker.. har nämligen en vän som e rätt lessen nu för något hon inte borde vara ledsen över, men är det ändå... och jag e rädd art hon ska få ångest o panik o göra något dumt mot sig själv. för er som inte vet exakt va ångest är så ska ja skriva om det oxå..

den här dikten skrev jag någon gång för något år sedan.. tror det va ett tag efter mark dog..

Jag känner paniken komma
Den smyger sig sakta på
Jag känner mig tung och det blir svårt att andas
Jag tänker förtvivlat vart ska jag fly?
Men paniken har mig omringad
Jag känner mig yr och får svårt att stå på benen
Jag har gråten i halsen, vill gråta och skrika ut min smärta - men det
kommer inga tårar och min smärta kan ingen se
Min kropp darrar, luften vill inte komma upp - paniken har mig fast
Hjärtat slår dubbla slag och kroppen är svag
Min själ är trasig och tankarna snurrar
Jag är fångad, jag är fast
Snälla släpp mig - Jag orkar inte mer
Jag är rädd och trött, det sticker i min kropp
I magen, fötterna och händerna
Jag blundar och frågar: Vart är min gud när jag ber om hans hjälp? Varför
ser ingen mig?
Jag kämpar för att le men munnen vill inte röra sig
All min kraft går åt att koncentrera mig
Koncentrera mig på att överleva
Jag gråter i hemlighet när ingen ser och önskar att jag var som alla andra
Ingenstans är jag trygg, inte ens i mitt eget hem.
Panikångesten förstör mitt liv och jag känner hur jag långsamt bryts ner...
Det här är vägen - Vägen till ingenstans"

Den här skrev jag också under något av mina anfall eller panikångestattacker...
"
varje kväll sitter jag o tänker på hur de kunde varit
en kväll tyckte jag mej höra snyftningar,
någon som grät,
någon som ville bli kramad, tröstad
ja någon som ville
känna sej betydelsefull och älskad.
Näe jag lyssnat efter en stund
kände jag något blött
mot min kind.
då förstod jag,
det var jag som grät."

så vad är ångest...

ångest är olika saker för alla människor.. men allmänt så är ångest  att vara mycket rädd och orolig. Känslan är stark och kan kännas i hela kroppen. Samtidigt som man blir rädd och orolig kan hjärtat slå snabbare och hårdare, man andas snabbare, man kanske svettas och kan få svårt att andas. Det kan kännas som ett tryck över bröstet. Man kan också bli yr, darrig, må illa och tappa känslan för tid och rum. Det kan vara mycket skrämmande, men är inte farligt.

Kroppens eget försvar

Ångest är kroppens sätt att tala om att det håller på att hända något som känns farligt eller hotfullt, och man blir beredd på att kämpa eller fly. Hjärtat kan slå snabbare, man kanske andas snabbare och musklerna spänns. Det här är bra om till exempel en bil kommer mot en i hög fart, eller om en ilsken hund kommer mot en, och man måste fly.

Om man är i en farlig situation och måste fly får kroppen användning för spänningen som byggts upp i den. Men om man har ångest och inte behöver göra något fysiskt som att fly eller kämpa, finns ångesten och spänningarna kvar i kroppen. Och då kan man få till exempel hjärtklappning, yrsel och svettningar.

Det finns olika orsaker till ångest

Ångest är vanligt. Men en del får ångest bara vid något enstaka tillfälle. Andra kan ha stark ångest som ofta kommer tillbaka. Vissa kan få ångest som håller i sig länge. En del får ångestattacker som snabbt går över.

Det finns ångest som man vet anledningen till, och ångest som man inte vet varför den kommer. De flesta får ångest som man vet orsaken till någon gång. Man kan till exempel få ångest om någon man känner dör eller om man har utsatts för något övergrepp. Det kan också handla om mer vardagliga saker som att man får ångest inför ett prov eller en anställningsintervju. Det här kan vara mycket jobbigt, men man vet varför man har ångest. Det gör ångesten lite lättare att stå ut med.

Om man får ångest man inte vet orsaken till, eller om orsaken inte borde orsaka ångest, får man samma känslor av rädsla, hjärtklappning och andnöd som vid annan ångest. Men man vet inte varför man får ångesten eller så är orsaken svår att göra något åt. Därför kan den här ångesten vara jobbigare och svårare att stå ut med.

Gränsen mellan de här formerna av ångest är inte helt klar. Man kanske vet vad ångesten beror på, men ändå tycker att den är för stark, till exempel om man reagerar med hjärtklappning, yrsel och svettningar inför ett prov eller en tenta.

Ångest för ångesten

När man har ångest kan man få så starka känslor och reaktioner i kroppen att man till och med kan tro att man håller på att dö eller bli galen. Trots att en ångestattack ibland bara håller i sig några sekunder kan den vara så jobbig att man gör allt för att undvika att få ångest igen. Då kan man få ångest av att man är rädd för att mer ångest, det kallas för förväntansångest.

Man kanske också skäms för att man har ångest. Man vill inte berätta för någon om sina besvär och är rädd att det ska hända igen när andra är med. Då kanske man börjar undvika personer man vill träffa, och saker man vill göra på grund av sin ångest. Då är det dags att söka hjälp.

Påverkar sömn och känslor

Om man har ångest kan man få svårt att slappna av och att sova. Man kan vakna på nätterna och få sömnen sönderhackad. Ångesten kan också påverka känslorna så att man till exempel blir rastlös, att man lättare blir ledsen och börjar gråta, eller att man blir otålig och lättirriterad.

Hur behandlas ångest?

Den vanligaste behandlingen om man har stark ångest är någon form av samtalsterapi, läkemedel eller avslappning. Det som funkar för en person kanske inte funkar för en annan. Därför är det viktigt att man får behandling som är anpassad efter vad man själv behöver. Ofta kan man hitta egna sätt att hantera sin ångest.

Vad kan man göra själv?

• Det är bra att berätta om sin ångest för någon man känner sig trygg med.
• Stress kan öka ångest. Om man kan minska sin stress kan man också minska sin ångest.
• Man kan göra avslappningsövningar. Det finns cd med avslappningsövningar att köpa på apotek.
• Ofta gör ångest att man sover sämre. Men om man lyckas sova bra kan den minska. Därför är det viktigt att försöka sova ordentligt.
• Att röra på sig, ta promenader och motionera kan hjälpa mot ångest.
• Man ska inte dricka alkohol eller ta andra droger för att minska sin ångest. Det kan kännas som om det hjälper för stunden, men ångesten kommer oftast tillbaka och då kan den bli ännu värre.
• Om man röker, snusar eller dricker mycket kaffe kan man pröva att minska på det och se om det hjälper. Mycket nikotin och koffein kan öka ångesten och göra att man sover sämre.

Man kan läsa om ångest på internet för att få tips av andra. Det finns föreningar man kan gå med i som kan stödja med tips och råd.

När ska man söka hjälp?

Det finns inget klart svar på när man bör söka hjälp. Men det kan vara dags när besvären blir så svåra att det påverkar det vanliga livet. Till exempel kan man behöva söka hjälp om man börjar undvika att göra saker som man egentligen skulle vilja göra, därför att man är rädd för att få ångest.

Vart vänder du dig?

Om du ofta känner oro och har ångest kan du börja med att vända dig till en ungdomsmottagning, till skolhälsovården eller till en vårdcentral. Om det behövs kan de på dessa ställen hjälpa dig att få kontakt med till exempel en psykolog eller läkare som är specialist på behandling av ångest.

Om du vill prata med någon anonymt kan du ringa någon av de telefonjourer som finns.

Personalen har tystnadsplikt

Om man tycker att det känns jobbigt att kontakta till exempel skolhälsovården eller en ungdomsmottagning kan man ta med sig nån man känner sig trygg med, om man har någon sådan. Det kan vara en kompis eller någon vuxen. Det kan också kännas bra att veta att de som arbetar inom skolhälsovården, sjukvården och på ungdomsmottagningarna är vana att träffa unga som känner oro och har ångest.

Personalen har tystnadsplikt. Det betyder att de inte får tala med andra om det man berättat för dem utom i vissa fall, som till exempel om man är under 18 år och de tror att man riskerar att skadas på något sätt.