Varför kallar jag dej för vän?
Du uppträder inte som en vän, du är inte som en vän.
Jag vill bara att du ska försvinna!
Vi har haft våra dispyter, jag har sagt förlåt och jag har förlåtit dej.
Jag har delat med mig av mina innersta tankar till dej. Hur ska jag veta att dom stannar hos dej?

Efter allt som har hänt kan jag inte kalla dej för vän längre.
Jag har andra vänner som håller mej kär.
Kan du inte bara försvinna?
Hatar är ett stort ord, men jag kan säga med stoltheten kvar att jag hatar dej.
Du är så elak å falsk, varför öppnade jag inte ögonen tidigare?
Du är inte min vän längre, just nu har du visat att du inte är värd att få min vänskap.
Det har alltid funnits en plats i mitt hjärta för dej.
Nu är den platsen inte din längre, det är en annan person som fått lite större plats.
Varför kan du inte bara försvinna?

_______________________________________________

säg aldrig mer att du älskar mig 

Jag mår bäst utan dina ord
Dina förklaringar
Anklagelser och historier du har ljugit ihop
Jag vet inte allt…

Det enda du är kapabel till numera är att göra mig illa 
Se bara till att hålla dig långt ifrån mig
Du vet inte ens vad det innebär att älska en människa och jag förstår inte hur du kan använda det ordet på det sätt som du gör.

Det enda du möjligtvis kan älska är dig själv och ditt ego
kom aldrig mer och säg att du tycker om mig
för det gör mig bara förbannad
min sanning och mina tankar om dig kommer du aldrig att kunna ta ifrån mig hur mycket du än försöker

Dina dåliga ursäkter som du använder för att rättfärdiga ditt beteende är för mycket.
Du var en gång min bästa vän men det är längesen nu...
så längesen att jag inte kommer ihåg hur eller varför...

så säg aldrig mer att du älskar mig

Till dig min lilla Daddy jag hoppas du ser...
Daddy R.I.P 9/9 -06

Jag tittar på bild efter bild,
Men redan efter den första så föll tår efter tår
Tänker på dom dagarna
När du var så nära att jag kunde ge dej en kram
Till och med en puss på din kind
Shirley Clamps låt ?Jag fick låna en ängel? strömmar i mina öron hela tiden
Den låten är ju DU Daddy
Drömmer om dej om nätterna
Saknar dig så fruktansvärt mycket
och lite till
Varför får man inte skrika KOM TILLBAKA ?
Att det aldrig kommer ske, 
är så otroligt att jag nästan skrattar åt tanken
Men det finns ju inget att skratta åt

Vill skrika, får jag ?
Men de löser väl inget
du kommer inte närmare för det,
och gråten växer igen

Jag saknade dig något så otroligt idag.
Jag såg dig mitt i folkvimmlet,
men jag visste att det inte var du.
Min ögon såg dig över allt
och min näsa kände din doft i varje andetag.
När jag blundade så fanns du på min näthinna,
när jag gick hem idag så fanns du precis bredvid mig. 

Det är så overkligt, så ofattbart. Du är inte borta,
det är vad mitt hjärna säger.
Men mitt hjärta svider i sina egna skärvor,
mitt hjärta vill ignorera sin egen sorg.
Men minnet av dig gör sig påminnd även om jag inte är vaken.

På nätterna är du ständigt i mina drömmar,
och jag analyserar varje ord jag sagt.
Jag känner ångest i mitt hjärta
och min själ finner ingen ro...

Saknaden vill inte infinna sig, för hur jag än manar att förstå är verkligheten allt för svår.
Jag vet, men väntar ändå.
Att få höra dina ord.
Känna din varma kram.
Eller kanske bara se dig som då...

Du behöver ingenting säga.
Ingenting göra.
Du behöver inte ens viska i mitt öra.
Jag vill bara se och minnas, precis varenda detalj...

Min älskade Daddy, som vi alla fortfarande väntar på dig. 
Som vi alla minns.
Människor tycks tro att bara saknaden finns. 

Men allt det där du lärde ut.
Och alla varma ord.
Alla underbara stunder då det bara var vi två.
Ja älskade Daddy trots att du nu försvunnit så finns allt det du gav.
Ja allt det finns kvar...

Jag står här med skakande ben.
Tårar river mig på kinden.
Blodet pulserar smärtsamt genom mig.

En del av mig vill bara springa ut,
men en del av mig vill aldrig lämna.
En del av mig vill inte stå här,
men en del av mig vill alltid stå här.

Jag kämpar fram små ord till dig,
jag kämpar fram en liten bön...

När jag smeker din hand,
när jag kysser din kind
så finns inget annat än en bottenlös tomhet,
en smärtsam sorg
o ett plågsamt varför...

Varför skulle du lämna oss nu?
Varför har vår sol slocknat?

Jag rör vid dig en sista gång,
jag ser på dig en sista gång...

Det känns som jag vandrar på spik
ut genom rummet..
Det känns som väggarna river mig i sidan,
o taket slår mig i huvudet.

Sorgens svärd vrider om mitt hjärta...
Varför?
Jag älskar dig!

det har tagit så lång tid för mig att förstå
förstå att det alltid kommer att vara såhär
att det alltid kommer att göra så fruktansvärt
ont att veta att jag aldrig mer kommer
att få se dig i ögonen igen

varför har jag
gått och trott att allt skulle bli bra?
varförhar jag intalat mig själv att mitt liv skulle 
bli som förr 
nej
det här är verkligheten
och i min verklighet så kommer min själ alltid
att vara vriden

det är bara djupt i mina drömmar som allt är bra 
varför kunde jag inte bara säga till mig själv
att det aldrig skulle ordna sig?

varför ljög jag för mig själv?
varför trodde jag att jag skulle komma ur det här? 
men nu
efteråt så har jag förstått

den dagen jag väntat på i en evighet
den kommer aldrig att komma
inte ens att nämnas
jag kommer livet ut att fortsätta att dölja
den fruktansvärda tomheten jag har inom mig

det där stora hålet
jag kommer att få dölja allt
med ett falskt leende
jag kommer att få torka mina egena tårar
jag kommer att få kämpa
kämpa för att i huvudtaget kunna stå på mina egna ben

men den dagen jag inte orkar,
då jag faller
då tänker jag inte
kliva upp igen

jag har hundratals frågor som jag aldrig får svar på
aldrig
aldrig är ett ordval jag blir tvungen att använda ofta

jag får aldrig träffa dig,
du kommer aldrig tillbaka
jag får aldrig hålla din hand igen

Daddy
det kommer aldrig bli bra igen
vet du vad jag önskar ?
att vi fortfarande var en hel familj
att du satt här bredvid mig
att du varje kväll sa godnatt och gav mig en värmande kram

nu väntar jag bara på att du ska komma in och 
krama mig godnatt
jag har väntat länge nu
utan att du har kommit

och jag behöver inte vänta längre
för du kommer aldrig tillbaka
det har jag förstått nu


jag ler för din skull Mark
men innerst inne så orkar jag inte mer
men jag ska orka
jag ska hålla tårarna inne
jag lovar att jag ska försöka

att stå ut är svårt
men jag gör det för din skull
Mark
jag glömmer aldrig din doft 
& dina värmande godnattkramar

jag hann inte säga det så många gånger när du hörde 
men nu förtiden säger jag det varje kväll
och jag hoppas att du hör ;
jag älskar dig

att just du skulle dö, det fattar jag inte

Mark jag saknar dig något så otroligt...
Känns så himla tomt här på jorden
utan dig..

Jag har haft så sjukt svårt 
att låta mig själv få vara ledsen...
Jag vill inte känna inte tänka,
Gör jag det så vet jag att det är på riktigt..

Vill inte att det ska vara på riktigt..
Jag önskar att det här bara var en
dum mardröm...
Jag har drömt sånt här förut 
Så varför kan det inte hända igen...
Varför kan det inte vara en mardröm..

Jag vill att du ska se mig växa upp Mark..
Jag önskar att du kramade om mig & sa
att allt skulle bli bra..

Varför kunde inte jag fått försvinna
istället för dig?

Mark det är inte rättvisst

Mark jag känner mig så liten
& hjälplös..

Mark jag känner mig så ensam

Mark kom & väck mig nu det är inte kul längre..
Mark kom & rädda mig ur mardrömmen snälla..


Jag älskar dig & saknar dig 
Jag ser fram imot den dagen jag får se dig,
Den dagen jag får säga att jag älskar dig igen..


R.I.P

Daddy jag saknar dig så..

Jag hann inte ens säga hej då
Hann inte ens krama om dig & säga att jag
ÄLSKAR DIG
Varför lämmnade du mig..
Jag vet att du inte ville.
Jag vet att jag är självisk men 
Jag saknar dig något så otroligt mycket..
Det har inte ens gått ett år
Men mitt hjärta svider redan &
Mina ögon är uppsvullna.
Dom vill inte sluta gråta..
Hur ska resten av året gå..
Första julen utan dig är över?

varför ankalagar man sej själv?? jag vet ju igentligen att det inte va mitt fel.. men ändå.. jag kan inte sluta anklaga mej själv.. alla frågor utan svar?

"Det händer aldrig mig"
Jag sa det, flera gånger om.
Nu är det helt tyst, jag sitter här och tänker tillbaka på den tiden som var, det förflutna som har skadat mig så, som tog mitt inre med storm.
En bomb som exploderade och min själ, ja den bara försvann. En tid så länge med bara tomhet, en längtan efter att få dö, blodet som runnit så många gånger, tårar som flödat att jag inte trodde jag hade några kvar.

Den tid är förbi, jag är över det . Nu är det bara ett minne, ett förskräckligt oförglömligt minne.
En kväll som tog mig till en helt ny planet, där alla jag någonsin tyckt om bara gick, gick ifrån mig. Ett svek för livet. Jag var på en planet där jag äcklades av allt och alla speciellt mig själv.
Men nu är det borta, fast aldrig allt.
Det lever med mig tills den dag jag dör. I evighet...


Jag kunde aldrig säga ordet
aldrig någonsin trodde jag att det skulle gå
att ett sådant hemskt ord skulle komma ur min mun
Det gick inte, chocken var för stor, jag kunde inte.

En dag kunde jag erkänna det för mig själv
En dag kunde jag säga det, det där hemska ordet.
Jag sa det.

"Jag blev våldtagen..."

_________________________________________________________________________-

Hon minns

Hans händer överallt
Flickan under honom skakar och gråter
Hon skriker

" Nej! Släpp mig, snälla!"

Hon hörs inte
Hon finns inte
Det är inte hon som ligger där hjälplös under honom
Hon existerar inte
Hon är borta

Maktlös

Hon minns

Hans händer uppifrån och ner
Hur han drar,nästan sliter ner dragkedjan på hennes tröja
Hennes favorittröja

Den där lila med en stjärna på högra bröstet
och en siffra på vänstra med vita ärmar
som hon fick i födelsedagspresent

Den dagen var hon någon
Då levde hon

Hon är smutsig
Förstörd

Hon minns

Hon känner inget
utom hans händer
Hans händer mot hennes hud
Hon gråter vill bara försvinna

Hon minns

Han luktar svett och cigarettrökd
Hans kåthet avspeglar sig i hans ögon
Dem mörka ögonen som söker flickans rädda tomma ögon

Hon minns

Hans skratt
Hans händer
Hans hårda grepp
Hans ord

Hon minns allt
allt och inget

Hon vill inte minnas
Hon vill radera allt

Hur mycket hon än skär,skrubbar,river
förblir hon smutsig
Hon blir aldrig ren

Hon minns

Hon kan inte glömma

Glömma hur det kändes och ligga där
förlamad av skräck
Utan att kunna göra något

Bara känna

Känna hans händer
hans läppar
hans tunga
Hans kropp mot den förut rena, orörda kropp

Sen reste han sig
Kollade på henne
Log och viskade något hon inte uppfattade riktigt

Kanske var det : " Det var kul och leka" men hon minns inte riktigt
Vill inte minnas

innan han lämnade henne liggande där

Ensam

Med livet och oskulden ibehåll

Men han tömde hennes själ
Skar henne i hjärtat
Lämnade henne tom och förstörd

Rånad på livet


Fast i Mörkret



Hon minns

jag är trött, arg och ledsen på att jämt vara rädd
Att inte våga gå ut själv
Att inte få känna mig fri
Jag behöver ett slut
Jag behöver upprättelse
Jag vill att någon ska säga att denna kränkning av min kropp var fel och bör straffas

Jag vill se in i dina ögon
du som trodde att du hade rätten,
rätten att kränka och skända min kropp

jag är trött på att gråta dessa tårar av skam
jag vill skrika ut min illska
jag vill att du ska min smärta och lida lika mycket som jag gör....
Men du går fri och jag är fast i mitt helvete....

Ligger i sängen o försöker sova..
Men det går inte.
det känns som att det hände igår..
Känner mig fortfarande smutsig.
Känner mig fortfarande äcklad.
känner mig fortfarande ledsen o arg.
Jag försöker blunda o tänka på annat.
Men jag kan inte.
Det sitter som en kniv i mig.
Du har lämnat djupa spår.
Känner mig fortfarande oren.
Känner mig fortfarande inte hel.
Känner mig fortfarande förbannad.
Försöker att drömma om nåt kul.
Men det funkar inte.
Jag ser bara Dig
och allt det onda du gjorde mig.
Känner mig fortfarande ur balans.
Känner mig fortfarande konstig.
Känner mig fortfarande ensam.

Allt bara för det du gjorde.
Jag kommer aldrig förstå
varför en del gör..
som du gjorde då.
Hoppas att nån
nån dag gör det mot dig..
Så du får känna 
samma smärta du gav mig.

En sorg går aldrig över

Det mest smärtsamma minnen och hålet av att inte längre ha någon Daddy kommer aldrig att försvinna.

Vissa tror att en sorg försvinner med tiden. Det gör den inte. Aldrig. En sorg är något man måste acceptera och lära sig att leva med. Den går inte styra. Man kan vara hur glad som helst för att nästa timme helt hamna i sorgens händer. Man kan bli ledsen, arg, tom, tappa livsglädjen, bli sjuk, frusen. Men mest av allt blir man väldigt svag.

Där är jag nu, svag och skör som en utblommad maskros. En hel blomma kan stå och skina mot världen. Den är stark. Men den svaga, öppna och genomskinliga är helt beroende av omgivningen för att överleva. Igår fick jag höra att jag skulle sluta vara så vek och klen. Det kom dessutom från en person jag ser upp till. Det var ett grymt sätt att krossa en redan sargad människa ännu mer. Det knäckte mig totalt.

Varför gör man en sån sak?

Att förlora någon ur sin familj är inget man klarar av på ett bra sätt. Man bara gör det, framförallt tack vare människor som bryr sig. Som alltid ställer upp, utan krav. En av dom är min vän Kicki. Hon var där för hon har ett av det största och mest osjälviska hjärta jag lärt känna.. Tack för att du finns Kicki. Jag tror faktiskt du är en av få som nästan förstår hur ont min sorg gör.

Det finns dom som kommer närmare när man mår som sämst.
Ni fyller mig med tacksamhet och er själva med värdighet.

Tyvärr finns det också dom som går ifrån när man mår dåligt.
Ni fyller mig inte med något, men er själva med själviskt ovetande.