Jag älskar Dalarö. Jag älskar mammas lägenhet.. vi har ju ändå bott här i ganska många år innan vi gifte oss och flyttade hemifrån.

Den enda som är jobbigt med att vara här är att allt fortfarande påminner om Mark... överallt är det bilder, tavlor och fiskegrejer. Det är bara mycket minnen här efter honom. Jag känner hans närvaro i den här lägenheten. Det var här som han spenderade sina sista dagar tillsammans med mig och sin sista kväll tillsammans med mamma.

Sen en morgon var han bara borta. Bara borta.. han försvann innan jag hann berätta för honom hur mycket han betydde för mig.

Jag saknar honom. Jag hade behövt honom här nu när jag försöker lista ut hur jag egentligen ska göra med Lennart.

Jag funderar hela tiden på hur jag ska hantera det här med Lennart. Jag har ett sådant stort hål i mitt hjärta efter både Mark och Lennart. En del av det hålet är en saknad som är svår att beskriva. Den andra delen är.. ja jag vet inte ens vad det är. Jag har svårt att placera smärtan och saknaden efter Lennart.

Jag vet verkligen inte hur jag ska göra. Jag låg vaken hela natten häromdagen och bara funderade på om jag skulle ta upp mobilen och skicka ett sms. Eller om jag skulle skriva ett mail till honom. Men vad skulle jag skriva. Att jag är ledsen över det jag skrev? Men det är jag inte. Jag är inte ledsen på något sätt.

Eller jo, jag är ledsen på hur allt blev. Men det betyder inte att jag ångrar det jag skrev. Det gör jag absolut inte.

Det är bara en sådan underlig känsla att ha det så här med sin pappa.. .

Aja nog om honom nu..

Imorgon ska vi eller iallafall jag gå ner till platsen där han dog och tända ett ljus och lägg lite blommor. Va så längesen jag var där. Jag har svårt att gå dit när jag väl är här. Men nu känner jag att jag måste. Jag känner att han vill att jag ska gå dit.

Jag känner osm sagt hans närvaro hela tiden. Jag hoppas nästan att vi får besök inatt..=) brukade få det när vi bodde här. Hände mycket konstigt då. klart man blir rädd om något händer, man bara första sekunden. Sen vet jag ju att det är han som är här för att visa mig att han vakar över mig.

Till dig Lennart... den här nedanför alltså...