Jag är trött på mycket.. jag är sjukt trött på att ha ont i foten hela tiden.. har verkligen ont dygnet runt. Men får ingen jävla hjälp. Den ena läkaren säger att jag ska hoppa på kryckor och ha stödet på foten hela tiden, den andra säger att jag ska träna foten varje dag och gå till en sjukgymnast..

men INGENTING hjälper..

Foten gör ont om jag så går till centrum och tillbaka. När jag då kommer hem är foten stor och blå och det strålar smärta i hela benet. Känns även som om någon hugger en kniv in i benet och vrider om. Skönt.. NOT!!

Ska jag aldrig få hjälp?! ska jag behöva gå på värktabletter varje dag. är livrädd för att levern ska paja pga det här. Men häromdagen va d så illa att jag gick o la mig i sängen och grät trots att vi hade gäster.

Ingenting hjälpte. jag bara grät. jag blev så trött på allt och alla. Läkarna vägrade förnya mitt recept på värktabletter och jag fick inte en tid fören om 2 veckor. Hur fan tänker dom då..  ska jag behöva gå runt och ha ont, inte sova på nätterna för att smärtan väcker mig. det påverkar ju inte bara mig, utan mitt sociala liv och mitt äktenskap också.

Jag orkar inte mer. Varför gör dom ingenting åt foten för. varför får jag ingen hjälp. GAH!!!!!

Nu har jag iallafall fått mitt recept förnyat, men det känns fan inge bra att behöva ta tabletter. Jag hatar det. Men jag kan fan itne sova om jag inte gör det. För jag vaknar av smärtan.

Och det gör inte saken bättre att jag har såkallade vänner som beter sig som barnrumpor. Jag orkar inte vara den starka hela tiden. Jag orkar inte. Jag är arbetslös och bara för att jag är det ska jag höra av mig hela tiden. jag har ju all tid i världen enligt dom känns det som. Jag har så mycket annat att tänka på än att höra av mig till allt o alla. Jag har en fucked up relation med min syster som jag försökte rädda för en vecka sen men det gick åt helvete med det. Jag har ärr som svider hela tiden. Och vissa dagar är dom värre än andra. Då orkar man itne höra av sig. Jag orkar inte. Att jag då väljer att prata med några av mina vänenr men inte med andra har ingenting med att dom jag inte pratar med är sämra vänner eller något sådant. Utan att jag just nu väljer att dela mina tankar med andra.

Bara för att man inte pratar varje dag betyder väl inte det att man är sämre vänner? men ibland känns det som om ni tycker det. Och det gör ont.. Om ni inte känner er välkommna här så skit i att komma.. jag pratar inte med tex Fia varje dag, men jag försummar inte henne.. vi e fortfarande lika bra vänner även fast vi inte pratar varje dag. Hon och jag kanske ses 1 gång i halvåret eller 2 gånger/halvår om vi har tur..

jag önskar att jag bodde närmre henne. För hon är den som alltid funnits här för mig och som alltid kommer finnas här för mig. Jag behöver henne när jag är ledsen och mår dåligt, jag behöver henne när jag e glad och har något att fira. Jag saknar henne så sjukt mycket....

det jag önskar just nu är att ha min syster här.. jag önskar att jag hade en storasyster att prata med.. någon som finns här för mig så som hon gjorde när jag var liten. Men det känns ganska meningslöst att tänka så just nu. För hon och jag är alldeles för olika för att kunna umgås normalt. Vi har alldeles för mycket olika åsikter. Det skulle inte funkar. Jag känner att jag inte kommer kunna förlåta henne för det hon gjorde mot mig på bröllopet...

Menmen.. nog om detta.. jag orkar inte..

Jag vill bara komma bort nu.. och nästa helg ska jag bort.. Jag och Pierre ska åka till Hörby,skåne och hälsa på Fia,David och Devin.. och gud vad jag längtar. Så sjukt mycket.. ser verkligen fram emot det. Hörby är en så mysig stad (By).. finns en affär där som jag verkligen älskar.. dit ska jag gå och handla lite.. tihi.. ska bli så mysigt att umgås med fia och Devin.. min lilla gullunge... bara 6 dagar kvar..:D:D

nu ska jag lägga mig i soffan och vänta på att pierre ska komma hem.. han slutar nu kl 22.00 och är hemma om en timme..

puss och gonatt