minnen...

 

varför ankalagar man sej själv?? jag vet ju igentligen att det inte va mitt fel.. men ändå.. jag kan inte sluta anklaga mej själv.. alla frågor utan svar?

"Det händer aldrig mig"
Jag sa det, flera gånger om.

Nu är det helt tyst, jag sitter här och tänker tillbaka på den tiden som var, det förflutna som har skadat mig så, som tog mitt inre med storm.

En bomb som exploderade och min själ, ja den bara försvann. En tid så länge med bara tomhet, en längtan efter att få dö, blodet som runnit så många gånger, tårar som flödat att jag inte trodde jag hade några kvar.


Den tid är förbi, jag är över det . Nu är det bara ett minne, ett förskräckligt oförglömligt minne.
En kväll som tog mig till en helt ny planet, där alla jag någonsin tyckt om bara gick, gick ifrån mig. Ett svek för livet. Jag var på en planet där jag äcklades av allt och alla speciellt mig själv.

Men nu är det borta, fast
aldrig allt.
Det lever med mig tills den dag jag dör. I evighet...


Jag kunde aldrig säga ordet
aldrig någonsin trodde jag att det skulle gå
att ett sådant hemskt ord skulle komma ur min mun
Det gick inte, chocken var för stor, jag kunde inte.

En dag kunde jag erkänna det för mig själv
En dag kunde jag säga det, det där hemska ordet.
Jag sa det.


"Jag blev våldtagen..."

_________________________________________________________________________-

Hon minns

Hans händer överallt
Flickan under honom skakar och gråter

Hon skriker


" Nej! Släpp mig, snälla!"

Hon hörs inte

Hon finns inte
Det är inte hon som ligger där hjälplös under honom
Hon existerar inte
Hon är borta

Maktlös

Hon minns

Hans händer uppifrån och ner
Hur han drar,nästan sliter ner dragkedjan på hennes tröja
Hennes favorittröja

Den där lila med en stjärna på högra bröstet
och en siffra på vänstra med vita ärmar
som hon fick i födelsedagspresent

Den dagen var hon någon

Då levde hon

Hon är smutsig
Förstörd

Hon minns

Hon känner inget
utom hans händer
Hans händer mot hennes hud
Hon gråter vill bara försvinna

Hon minns

Han luktar svett och cigarettrökd
Hans kåthet avspeglar sig i hans ögon
Dem mörka ögonen som söker flickans rädda tomma ögon

Hon minns

Hans skratt

Hans händer
Hans hårda grepp
Hans ord

Hon minns allt
allt och inget

Hon vill inte minnas

Hon vill radera allt

Hur mycket hon än skär,skrubbar,river
förblir hon smutsig
Hon blir aldrig ren

Hon minns

Hon kan inte glömma

Glömma hur det kändes och ligga där

förlamad av skräck
Utan att kunna göra något

Bara känna

Känna hans händer

hans läppar
hans tunga
Hans kropp mot den förut rena, orörda kropp

Sen reste han sig
Kollade på henne
Log och viskade något hon inte uppfattade riktigt

Kanske var det : " Det var kul och leka" men hon minns inte riktigt
Vill inte minnas


innan han lämnade henne liggande där

Ensam

Med livet och oskulden ibehåll

Men han tömde hennes själ
Skar henne i hjärtat
Lämnade henne tom och förstörd

Rånad på livet


Fast i Mörkret



Hon minns



jag är trött, arg och ledsen på att jämt vara rädd
Att inte våga gå ut själv
Att inte få känna mig fri
Jag behöver ett slut
Jag behöver upprättelse
Jag vill att någon ska säga att denna kränkning av min kropp var fel och bör straffas

Jag vill se in i dina ögon
du som trodde att du hade rätten,
rätten att kränka och skända min kropp

jag är trött på att gråta dessa tårar av skam
jag vill skrika ut min illska
jag vill att du ska min smärta och lida lika mycket som jag gör....
Men du går fri och jag är fast i mitt helvete....

 

Ligger i sängen o försöker sova..
Men det går inte.
det känns som att det hände igår..
Känner mig fortfarande smutsig.
Känner mig fortfarande äcklad.
känner mig fortfarande ledsen o arg.
Jag försöker blunda o tänka på annat.
Men jag kan inte.
Det sitter som en kniv i mig.
Du har lämnat djupa spår.
Känner mig fortfarande oren.
Känner mig fortfarande inte hel.
Känner mig fortfarande förbannad.
Försöker att drömma om nåt kul.
Men det funkar inte.
Jag ser bara Dig
och allt det onda du gjorde mig.
Känner mig fortfarande ur balans.
Känner mig fortfarande konstig.
Känner mig fortfarande ensam.

Allt bara för det du gjorde.
Jag kommer aldrig förstå
varför en del gör..
som du gjorde då.
Hoppas att nån
nån dag gör det mot dig..
Så du får känna 
samma smärta du gav mig.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

När det står en liten röd stjärna (*) vid ett fält betyder det att det fältet måste fyllas i för att kommentaren ska kunna visas :)<3

* Ditt namn:
Kom ihåg uppgifterna?

Din E-mail: (Visas bara för mig)

Länk till din hemsida/blogg (valfritt):

* Här kan du kommentera tills du sprängs:

  • Till bloggens startsida
  • RSS 2.0
    BLOGGDESIGNEN GJORD AV: Angiie Dahlö