glömde...
Glömde att säga tack till dom som ställer upp och som alltid finns här för mig.. Maria, Fia, Lizz, kim, Jaja och många fler...
((ett extra tack till Maria och Lizz, som är precis lika störda i huvudet som jag är och som är dom bästa vännerna man kan ha... Älskar er...)
nu ger jag upp....
...Dig... ja nu ger jag fan upp.. varför ska jag fortsätta kämpa och försöka när allt jag får tillbaka är bara skit.
Jag har alltid ställt upp för dig, jag har aldrig medvetet sårat dig... Vi har senaste tiden glidit isär fruktansvärt mycket. Jag har inte tid att ses särskillt ofta eftersom jag har mycket att göra i skolan... det erkänner jag. Jag kanske inte har varit den bästa på att höra av mig det erkänner jag också. Men så fort jag sagt något har jag fått skit från dig, när jag försökt komma dig nära så har du bara stängt mig ute och inte berättat varför du mår dåligt.
Vi var oslagbara du och jag. Men om du inte öppnar dig och inte vill berätta något för mig. Hur ska jag då kunna ställa upp och finnas där för dig.
När jag är i skolan, och om du ringer. Jag har sagt att om jag inte svarar så hör jag av mig så fort jag kan. Men nejnej, då ringer du igen och igen och igen. När jag återigen inte svarar så skickar du massa sms och tror att jag skiter i dig.
När du skickar sms, om jag inte svarar direkt så tror du att jag skiter i dig eller är arg på dig. Det är mycket annat också.
Förra veckan frågade du om jag och pierre ville komma på middag hos dig, men när jag sa att jag skulle plugga så skrev du typ att jag kan ju ta en paus och komma till dig en timme och sen åka hem och plugga ännu mera. När jag sa nej och sa att jag måste plugga så skrev du att jag åndå måste ta tid och fixa middag eftersom pierre lär ju inte göra det. Så fort jag skrev så skrev du något mot mig. Det verkade som om du trodde att allt jag sa bara var bortförklaringar.
Det är absolut inte så. Utan jag har prov på Tisdag och behövde verkligen plugga.
Men hela helgen har jag inte fått något annat än skit från dig ändå. På facebook, på msn... om jag skrivit ut på facebook att nu ska jag kolla lite på tv så har du drietk skrivit på msn "skulle inte du plugga". Som sagt du tog för givet att jag hade blockat dig... utan att fråga mig först. Så fick jag skit för det.
Det här är bara en bråkdel av allt som hänt mellan oss. Jag orkar inte mer. Jag får skit för vad jag än gör. Du har lagt ut låtar på FB direkt efter vi bråkat... Låtar jag känner mig träffade av och jag känner dig så jag vet att dom är riktade direkt till mig. Det sårar mig något fruktansvärt att du beter dig så här. Jag orkar inte mer.
Nu sätter jag ner foten. Jag har vänner som ställer upp för mig. Jag har vänner som alltid finns där. Och dessutom. Dom är du svartsjuk på. Jag fick skit för att jag valde att gå till Maria istället för till dig. Du och jag hade inte pratat på två veckor och jag och maria pratar varje dag. Självklart går jag till henne. Det är hon som ställt upp för mig mest av alla senaste tiden. Det är hon som visar att hon verkligen bryr sig. Hon och Lizz.... och flera andra, men framför altl dom.
Det är tider som dessa man märka vilka ens riktiga vänner är. Det sårar mig och gör fruktansvärt ont att det är så här mellan oss. Du och jag var bästa vänner. Nu bråkar vi bara när vi pratar. När vi försöker lösa det så går det ändå bara åt helvete.
jag saknar tiden
då vi var nära vänner
riktigt nära
kunde prata i telefon i 4 timmar
då vi hördes av varje dag
vi sågs varje dag nästan
åtminstonde varje helg
vi sov över hos varandra
vi var ute och gick
vi pratade om allt
vi tröstade varandra
när vi hade det svårt
nu pratar vi knappt längre
med varandra
vi ses knappt aldrig
jag har glömt när det var
bara du och jag sist
saknar den tiden!
Det är just bara det
Att jag fattar inte
Hur något så rätt kan bli så fel
Och du,
Det är inte meningen
Att du ska förstå
Jag förstår det inte själv
Det är just det
Jag förstår det inte....
Denna låt la du precis upp... hur fan tror du det får mig att känna...
Jag saknar dig.. det gör jag verkligen.. men nu orkar jag inte mer. Jag har försökt och försökt men inte fått något annat än skit tillbaka....
Kan jag förlåta dig...
Idag var det någon som sa till mig, om jag vill gå vidare med mitt liv så måste jag förlåta dom som sårat mig. Jag måste förlåta dig, Lennart. Jag vet inte om jag är redo att förlåta dig än. Jag tror jag måste få svar på mina frågor innan jag kan förlåta dig. Jag måste få ett avslut på det hela. Jag måste få en förklaring på varför du gjort som du gjort mot mig.
Jag saknar dig, det gör jag verkligen. Eller jag saknar inte DIG, jag saknar den pappa du borde ha varit. Visst jag saknar din humor. För du har en ganska bra humor ibland.
Det jag absolut inte saknar är att varje gång du ringde eller varje gång jag ringde, så var jag så rädd för att bli sårad. Jag förväntade mig det nästan varje gång. Nästan varje gång hade jag rätt. Alltid gjorde du något som sårade mig. Eller sa något som sårade mig.
Jag tror inte jag kan förlåta dig än,pappa. Jag har fått höra att du tror att jag inte vill veta av dig. Visst, jag vill inte att du ringer, men jag vill att du skickar ett mail, eller ett brev där du förklarar. Där du svarar på frågorna jag ställde i mitt brev.
På min födelsedag... jag fick ett vykort. Du hörde av dig på något sätt. Jag var vuxen nog att skicka sms och svara. Jag skrev, Tack för vykortet, Pappa. Kramar Helena. Men jag fick inget tillbaka. Nu ligger bollen i dina händer. Jag har tagit första steget. Nu är det upp till dig. Jag orkar inte vara den starka eller den vuxna hela tiden.
Jag mår riktigt dåligt idag, pappa. Det är ditt fel. Trots att jag inte pratat med dig på så länge nu, så gör du mig illa. Du får mig att må så dåligt. Gud vad jag saknar dig. Det känns som om någon håller i mitt hjärta just nu och klämmer åt. Det gör så ont. Du har krossat mig, pappa.
Idag råkade jag lyssna på dig.. jag lyssnade på dig när du sjöng för mig på bröllopet. Vart är den pappan? den pappan som sjöng för hans yngsta dotters bröllop. DU var nog inte där då heller. Det var nog bara en fasad. Iallafall kändes det så.
Vad hände pappa.....
ångest
Go kväll...
Jahapp.. vad har hänt nu då kanske ni tänker.. men vet ni vad.. jag skiter i vad ni tycker och tänker.. Jag har fått så mycket skit iallafall för hur jag skriver i min blogg.. funderar seriöst på att byta lösenord igen..
Menmen, det är inget nytt som hänt. Jag har bara ångest över saker.. tex ekonomi, skolan, bebis som aldrig kommer/händer... Jag verkar ha svårt att bli gravid.... jag vet inte varför och inte fan har vi råd att kolla upp det heller. Visst det är gratis genom landstinget, men dom har 1,5 års väntetid... ställa oss i kö kanske vi gör iallafall. Men att testa oss privat går typ inte.. Kostar 4000 att bara kolla om något är fel.
Det har vi inte råd med. Vi har knappt råd med hyran längre... vi måste prata med vår hyresvärd o se om hon är villig att sänka hyran, om hon inte är det så måste vi tyvärr säga upp lägenheten och söka nytt.. IGEN!! jag vill inte flytta igen, jag trivs som fan här..
Vi får väl se hur det går med allt det här... SKolan då.. ja hoppas det går bra.. jag tror det går bra i skolan iallafall..
Jag har dock svårt att sova på nätterna och det är klart att det påverkar skolan. Jag sov ingenting inatt, och kom inte till skolan idag. Har haft ångest hela dagen för att jag missat skolan, men kan inte göra nåt åt det.
Jag åkte till L och lämnade en dator till henne. Hon blidde jätteglad. Jag är glad att jag kan hjälpa henne nu när hon har det jobbigt. Minsta lilla leende från henne gör mig mycket gladare. =)
Nu ska ja ta en tablett, ryggen är fortfarande åt helvete... o så ska jag kolla på desperate housewife... har laddat ner massa avsnitt eftersom jag inte är vaken när det går ikväll... =) och sen pallar jag inte vänta en vecka tills nästa avsnitt.
Hörs sen...
Kramar
senaste veckan..
♥♥♥♥♥♥♥♥Heeeej!
Fick order igår av Pellefant att jag måste uppdatera min blogg oftare. Så jag ska göra mitt bästa att uppdatera så ofta jag kan.
Den senaste veckan är det mycket som hänt, eller igentligen inte, men jag har haft mycket att tänka på , så kan vi skriva. I måndags när jag vaknade så hade det hänt något med min rygg... jag kunde knappt röra mig alls.. På bussen på väg in till skolan satt jag och grät för att varje gång bussen rörde sig så gjorde det så fruktansvärt ont.
Slutade med att jag stannade i skolan til 11 ungefär och sen åkte jag till Danderyds akuten. Sån smärta som jag hade då har jag aldrig haft.
VÄl på Danderyd tog det 40 minuter innan läkarna sa "nej vi hittar inga fel på dig, du har säkert bara en inflammation i ryggen och det går över" jahapp. fick citodon och ipren och så skickade dom hem mig. Har det blivit bättre? svar nej. Det har snarare blivit värre. Nu har jag ont så in i helvete. Det typ strålar ut i ena armen. mycket konstigt. Men jag googlade det och kom fram till att risken finns att jag har diskbråck. Både min mamma har det och min pappa har det. Så risken e ganska stor att jag också kan ha fått det.
Aja, något mer som hänt i veckan. Jag har varit illamående nästan varje dag. Jag har börjat svettats skitmycket. Vilket är väldigt ovanligt när det gäller mig. Jag har aldrig svettats mycket i hela mitt liv, och nu har jag blivit tvungen att ta med mig deo till skolan för att det inte ska stinka. När jag kom hem i typ tisdags eller onsdags så stank jag så in i helvete. HMMMM!!! vad det beror på.. jag vet inte..
Andra tankar som snurrat runt i mitt huvud är.. kommer jag få mensen nästa vecka eller inte. O om jag inte får den.. beror det på att ja e gravid då eller av någon annan anledning.. jag är jättenojjig, men samtidigt är jag alldeles för rädd för att hoppas att det skulle vara det förstnämnda.
I skolan då. Fick mail av min lärare i onsdags där hon barnade mig för att jag hde hög frånvaro..:S jag var inte den enda. När jag kom till skolan i Torsdags så va d typ uppror i min klass. Många som undrade va fan som hade hänt. Men vi fick det sedan förklarat för oss att detta var bara en "varning" och att vi har tid på oss att dra ner antalet frånvaro timmar. Men det som gjorde alla arga va att, skolan har tagit dom gånger vi varit sjuka och sjukanmält oss som frånvaro...:S vi ska prata mer om det på måndag för så får inte skolan göra.
När vi har sjukanmält oss så ska det räknas som giltlig frånvaro men det gör det inte i skolan. :S:S mycket mysko. SÅ jag ska ta reda på lite mer på måndag.
Finns också en person som jag tänker extra mycket på just nu. Hon heter L och har det väldigt jobbigt just nu. Men jag gör allt i min makt för att ställa upp så mcyket jag kan o få henne att må bättre.
♥♥♥♥
Min rygg gör sååååå ont. Måste ringa läkaren imorgon och försöka få en remiss till magnetkamera... Pallar inte det här längre... ingenting hjälper juu....=(=(
Aja igår va pellefant och Christian här o glodde på film o åt pizza...=) mysigt..
Idag skulle ja hjälpt K me att fixa hennes lägenhet, men min rygg stoppar mig.. tyvärr...
Nää nu blir det något o äta, sen lite plugg och sen bara vila ryggen....
Ikväll ska pierre tydligen spela bingolotto igen.. GAH!! jag hatar bingolotto..menmen...
hörs sen..
pusss
hatet..
Hatet mot vissa fyller mig just nu.. försöker att inte tänka på det, men det går inte.. jag är förvirrad pga vissa och jag vet inte hur jag ska reagera när det kommer till vissa saker.. vet inte om det är svartsjuka eller bara något annat. Jag tror det är delar av allt..
Jag hatar er för det ni gjort mot mig... jag hatar att ni har det jag förlorade... så det är väl en blandning av både svartsjuka och ilska..
Har haft mycket att tänka på senaste veckan.. mycket har hänt och mycket kommer aldrig bli detsamma igen.. jag har försökt att inte tänka så, men det är bara så det är..
Men det är det där hatet som jag vill få bort.. men det går inte.. Hatet äter upp mig innefrån och jag måste ta mina ångest tabletter flera gånger om dagen för att inte bryta ihop..
jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Kanske borde sluta läsa.. ju mer jag läser desto mer hat känner jag...
Det är svårt att komma över det jag upplevde... men vi får se....förhoppningsvis går det vägen den här gången.. men d e inte säkert... jag tror jag hoppas för mycket för att det ska inträffa...=(
Glad...
Åh jag är så trött... men åh jag är så glad.. jag är glad att jag har en sådan underbar vän..
Jag följde med henne till BM idag.. så frågade BM vem jag va och hon sa "det här är min bästa vän". Jag höll på att börja gråta precis där på plats. Men jag höll mig. Att höra någon presentera mig som sin bästa vän. Det betyder världen för mig. Att du och jag äntligen hittat varandra på det här sättet, det trodde jag aldrig. Men jag är så glad att vi lyckades finna varandra. Trots att folk tycker vi e dumma i huvudet när vi pratar i 10 minuter om saker som inte allt hänger ihop. Haha.
Idag bad du mig om en sak, den saken. Jag kan inte med ord förklara hur mycket det betyder. Att du vill ha mig vid din sida den största dagen i ditt liv. Jag fick en sådan chock när du frågade mig det idag. Jag sa självklart ja direkt. Tvekade inte en sekund.
Jag längtar så. Visst jag hoppas att jag också är på G då, men man vet ju inte. Vi får väl se. Men jag kommer iallafall att finnas vid din sida den dagen.
E så glad... Tack vännen för att du finns här, tack för att du är du. Tack för att du e lika sjuk i huvudet som jag och tack för att du alltid ställer upp och finns här när jag behöver.
Tack för att du tar mig för den jag är.
Tack för att du förstår när jag mår dåligt
Tack för att du fattar när jag bara bryter ihop inne på någon affär. Du är an av dom få som verkligen förstår.
Du ger mig så mycket av att bara finnas till.
Du ger mig glädje, skratt, lycka,
underbara minnen & en fantastisk fin & underbar vänskap.
En vänskap som är stark, trygg & fin.
En vänskap som betyder allt för mig.
En vänskap jag aldrig vill förlora.
Du & jag, vi har en vänskap ingen annan har,
en vänskap som överlever allt.
En vänskap jag vårdar ömt i mitt hjärta,
tillsammans med allt annat som har med dig att göra
Du ger mig glädje, skratt, lycka,
underbara minnen & en fantastisk fin & underbar vänskap.
En vänskap som är stark, trygg & fin.
En vänskap som betyder allt för mig.
En vänskap jag aldrig vill förlora.
Du & jag, vi har en vänskap ingen annan har,
en vänskap som överlever allt.
En vänskap jag vårdar ömt i mitt hjärta,
tillsammans med allt annat som har med dig att göra
Årsdag..
Eller ska man säga årsdagar.. för det är precis vad det är idag... Årsdagen av farfars död och årsdagen av Andreas död..
HAr försökt att inte tänka på det. Tänkte på det första gången inatt. Kom på vid 23 vilken dag det skulle var anär jag vaknade. Hade sjukt svårt att sova och drömde om både farfar och andreas.
Drömde samma dröm som jag drömde ofta när farfar precis dött.. Jag drömmer om den dagen då jag åkte upp till falun för att se honom. För att ta farväl av min farfar.
När jag kommer in i rummet. Först så vill jag inte gå in, men sen så lyckas lennart övertala mig att göra det. När jag kommer fram så tar jag tag i farfars hand. Jag ser att det är han som ligger där, men samtidigt inte. Han är liksom inte där. Det är bara ett skal. Men nä jag sen ska gå därifrån så vänder jag mig om en sista gång och då ligger han inte på bordet längre. Jag vänder mig om igen och där står han. Min lilla farfar. Han står där och ser så lycklig ut. Han sträcker ut armarna och jag springer in i hans famn.
Han ger mig en jättestor kram och en hundsnus.. (om ni vill veta vad det är så fråga).
I drömmen fick jag tillbaka min farfar. Om så bara för en stund.
Men när jag vaknar igen så kommer jag på mig själv att hoppas och tänka. Tänka att drömmen var sann. Men den är inte sann. Min farfar har varit död i många år nu. Men jag kommer aldirg glömma honom och alla fina stunder vi hade tillsammans. Min farfar var som en pappa för mig.
Jag vet att han aldrig hade accepterat hur hans son beter sig mot mig. Jag saknar honom så otroligt mycket.
Andreas då. Honom saknar jag också.. jag har en film här hemma, en film som påminner mig så otroligt mycket om Andreas. Dock kan jag inte se den. Jag vet inte varför, men har jag sett den så drömmer jag mardrömmar efteråt.
The Crow..
Det var den första filmen han och jag såg tillsammans och dessutom så va Andreas målad precis som Brandon när han uppträdde... ( han va hårdrockare)..
Andreas var min styvbror igentligen, men jag anser att det inte spelar någon roll om han var min "riktiga" bror eller inte.. för mej var han den bästa bror en tjej kan ha och jag älskade/älskar honom precis lika mycket som jag älskar mina andra bröder..
Alla har hanterat sin sorg på sitt sätt,alla gråter i sin ensamhet & saknad.Min sorg har krossat min själ, att livet går vidare är en ironi kastad i mitt ansikte,för jag dog för länge sen.
Min älskade bror
Mina tårar har bildat ett hav som dränker mej i sorgen efter honom, jag saknar hans röst,hans berättelser om sitt jobb,hans ögon som strålade & värmde mitt hjärta,han fattas mej så in i helvette mycket!!!
Jag kämpar varje dag för din skull,mycket har hänt,bråk inom familjen har gjort mitt liv till skärvor,,jag klarar mej på små bitar som fortfarande andas han.
Jag älskar dig älskade storebror
Din lilla syster
The Crow..
Det var den första filmen han och jag såg tillsammans och dessutom så va Andreas målad precis som Brandon när han uppträdde... ( han va hårdrockare)..
Andreas var min styvbror igentligen, men jag anser att det inte spelar någon roll om han var min "riktiga" bror eller inte.. för mej var han den bästa bror en tjej kan ha och jag älskade/älskar honom precis lika mycket som jag älskar mina andra bröder..
Alla har hanterat sin sorg på sitt sätt,alla gråter i sin ensamhet & saknad.Min sorg har krossat min själ, att livet går vidare är en ironi kastad i mitt ansikte,för jag dog för länge sen.
Min älskade bror
Mina tårar har bildat ett hav som dränker mej i sorgen efter honom, jag saknar hans röst,hans berättelser om sitt jobb,hans ögon som strålade & värmde mitt hjärta,han fattas mej så in i helvette mycket!!!
Jag kämpar varje dag för din skull,mycket har hänt,bråk inom familjen har gjort mitt liv till skärvor,,jag klarar mej på små bitar som fortfarande andas han.
Jag älskar dig älskade storebror
Din lilla syster
aj
aj min tand.....
Dumma dumma tand
var glad åt det du får...
Faaaan vad det stör mig.. varför inte bara vara överlycklig över det du fått..
Varför klaga hela tiden. När jag väl blir gravid kommer jag kanske också att klaga, men inte på det sättet du gör. Jag kommer tacksamt att ta emot illamåendet och alla kramper. Svullna fötter skulle jag med glädje ta.
Jag mår dåligt dag ut och dag in eftersom jag inte blir gravid. Jag känner en sådan stor tomhet inom mig efter det barnet jag förlorade. Jag vet att jag tjatar om detta. Men ni som själva gått igenom ett missfall vetr hur det är. Ni vet tomheten som alltid finns där.
Jag skulle göra vad som helst för att få gå igenom det du går igenom just nu.
Menmen. Måste väl försöka släppa det här, trots att jag vet att jag inte kommer kunna göra det.
Nu kollar vi på säsong 5 av lilla huset på prärien. det var bland annat tack vare den här serien som jag kan engelska. Den här och doktorn kan komma samt Dr Quinn. Ja ska fixa den sist nämnda också och kolla igenom hela den.
Pierre sitter i soffan o vräker i sig mat.. Han har redan ätit två portitioner och nu e han inne på en tredje. Jag försökte få honom att lägga resten i matlåda, men han skulle promt äta upp den.
M skulle ha kommit hit idag, men det blir inte så tyvärr. Så det är jag och älsklingen igen, ensamma. Så ikväll blir det skräckfilm. Det har jag bestämt. Den som vill är väldigt välkommen att göra oss sällskap.
Nä Nu ska jag dricka lite cola och sen skicka iväg pierre till affären för att köpa mer cola..:P och kanske något gott tills ikväll.
Juste, min jävla tand har börjat göra ont igen. INTE bra.. Har fan inte råd att gå o fixa den...menmen. Vi får väl se hur det blir. får stå ut så länge jag bara kan.
Puss på er...kommer tillbaka senare..
min sjukdom...
Fick en fråga på facebook om vad det för sjukdom jag har. Vet att jag skrivit om det i något annat inlägg.. jag har flera olika sjukdomar. Men den som handlar om mina humörsvägningar är struma. Struma är en kombination av två olika sjukdomar. Hypotyreos och hypertyreos.
listan på symptom är otroligt lång. Man behöver inte ha alla symptom, och inte alltid man har samma heller.
Mina symptom är väldigt olika dag från dag. Ibland märker jag ingenting alls och ibland är det riktigt illa. Jag har fått mycket skit för att jag "kör" med pierre ibland. Men jag kan inte kontrollera mina humörsvägningar oftast. Jag har jättesvårt för att kontrollera dom och oftast menar jag inte att skrika på honom. Jag kan bara inte hjälpa det.
här är en lista på symptom, jag har många av dom, men absolut inte alla. Men det här är alltså vad jag får leva med varje dag.
|
Hypotyreos
Hypertyreos |
klaga...
Jag förstår mig inte på vissa människor. Människor som klagar över sånt dom själva valt. Jag kan klaga, absolut, jag säger inte att jag inte klagar över små saker, fan såklart jag gör det.
Men jag sitter inte dag ut och dag in och klagar över sånt som dom själva valt. Du har valt detta själv. Tänk på oss som inte kan eller har problem med just det här.
Visst jag kan ge fan i att läsa, men när jag läser så tänker jag bara på A och på hur jävla synd det är om honom som måste stå ut med dig...
Jag hoppas innerligt att för As skull och för ert barns skull att du mognar den dagen ungen väl kommer.
Jag hoppas att du en dag ska förstå vad du utsätter andra för. Jag tycker inte du har någon rätt att klaga så som du gör. Som jag sa, tänk på mig till extempel. Som gör allt som står i min makt att bli gravid. När du blev gravid så ville inte ens A ha barn. Det sa han till mig dagarna innan.
Inte nog med det. Du ska bara veta vad din gubbe gör under tiden du varit gravid. Frågat tjejer om nakenbilder för att han inte tänder på dig längre.
Att han dagarna innan han "friade" till dig sa till folk att han skulle göra slut med dig.
Jag tycker nästan synd om dig faktiskt. Men att hålla på att klaga när du fått en sådan underbar gåva.. en gåva som jag kämpar för att få. En gåva som jag hade, men förlorade. M hittade en dikt som stämde så bra in på hur någon som jag kan känna sig. Det är precis så här jag mår och känner mig.
Dagarna känns långa och himmelen känns grå
Utanför hörs fåglar, och himmelen är blå
Minuter rullar sakta, länge varar en sekund
Man önskar att man kunde tänka på annat för en stund
Men alltid finns den där, längtan efter ett barn
Trots att åren går, blir man aldrig van
Omkring en växer magar, en sån man ville ha
Istället för ren glädje, mår man aldrig bra
Och ständigt kommer frågan: "Varför inte ni?"
Det är väl klart vi längtar tills lyckan står oss bi
Men nåt som för så många, är så väldigt lätt
Är svårt för många andra, trots att man gör rätt
Så rullar månader på igen
Och magen växer på ens vän
Månader som blir till år
Och vännens bebis syskon får
Själv står man där ledsen när alla frågar
Förstår ni inte att det mig plågar?
Vi kämpar för det ni klagar på
Ska det vara så svårt att förstå?
Illamående, värk och smärta jag tar
Om jag med det får en bebis kvar
Gråt, blöjor, sena nätter, jag bryr mig ej
Om det betyder att den stannar hos mig
Men frågorna kommer med tiden ändå
För det var längesen dags att "skaffa" små
Kanske vänder cirkeln en dag
Och den som går med mage är jag
Men tills dess kryper tiden sakta fram
Man känner en djup och oförklarlig skam
Ska vi få barn, kommer vi att hinna?
Varför kan jag inte vara en helt normal kvinna?
I gemenskapen är vi utanför, sånt är livet
På grund av nåt andra tar för givet
Får vi barn blir de yngre än andras ändå
Lekkamrater är inget att hoppas på
Gemenskapen att vänta barn med en väninna
Kommer vi heller aldrig att hinna
Månad efter månad, tempar och testar man
Livet är en plåga för de som inte kan
Utanför hörs fåglar, och himmelen är blå
Minuter rullar sakta, länge varar en sekund
Man önskar att man kunde tänka på annat för en stund
Men alltid finns den där, längtan efter ett barn
Trots att åren går, blir man aldrig van
Omkring en växer magar, en sån man ville ha
Istället för ren glädje, mår man aldrig bra
Och ständigt kommer frågan: "Varför inte ni?"
Det är väl klart vi längtar tills lyckan står oss bi
Men nåt som för så många, är så väldigt lätt
Är svårt för många andra, trots att man gör rätt
Så rullar månader på igen
Och magen växer på ens vän
Månader som blir till år
Och vännens bebis syskon får
Själv står man där ledsen när alla frågar
Förstår ni inte att det mig plågar?
Vi kämpar för det ni klagar på
Ska det vara så svårt att förstå?
Illamående, värk och smärta jag tar
Om jag med det får en bebis kvar
Gråt, blöjor, sena nätter, jag bryr mig ej
Om det betyder att den stannar hos mig
Men frågorna kommer med tiden ändå
För det var längesen dags att "skaffa" små
Kanske vänder cirkeln en dag
Och den som går med mage är jag
Men tills dess kryper tiden sakta fram
Man känner en djup och oförklarlig skam
Ska vi få barn, kommer vi att hinna?
Varför kan jag inte vara en helt normal kvinna?
I gemenskapen är vi utanför, sånt är livet
På grund av nåt andra tar för givet
Får vi barn blir de yngre än andras ändå
Lekkamrater är inget att hoppas på
Gemenskapen att vänta barn med en väninna
Kommer vi heller aldrig att hinna
Månad efter månad, tempar och testar man
Livet är en plåga för de som inte kan
Nu lär jag få skit från folk som tycker jag är larvig eller något annat. Men vet ni. Min blogg, jag får skriva vad jag vill här. Det finns en anledning till att den är lösenordsskyddad.
Jag kanske är dum som skriver om det men d skiter jag i.
M vet vad jag pratar om och hon håller med mig till 110 procent. För det va till henne A skrev.. Det värsta med allt är att du inte ens kan ta det folk säger. Du vågar inte stå för att folk har åsikter. Du godkänner inte kommentarerna som skrivs. Varför inte? om du inte vill att folk ska kommentera så lösenordsskydda din blogg.
Menmen. Jag skulle jobba imorgon, men min brukare har blivit sjuk så istället ska jag leka med min fru och min älskling samt hennes pucko. Dem ska komma hit och äta lunch o leka massa. Jag och M ska ta massa roliga bilder med min lilla skit till dator och roa miss Lizz lite. =) det förtjänar hon..=)
Nu ska jag kolla lite mer på lilla huset på prärien sen blir det film med älskling....
kanske skriver lite mer senare...
Puss på er
lekte lite med nya datorn..
av någon konstig anledning så är jag tvungen att spara om alla bilder jag tar med camen.. eftersom dom sparas som bmp... mycket mysko... och jag hittar inte hur man ändrar...så jag måste göra om formatet i paint...
men här är iallafall några bilder jag och pierre tog igår innan vi gick o la oss...
ny dator..
Japp jag har skaffat mig en ny dator igen...fast den här gången en minipc.. orkar verkligen inte släpa med mig min stora till skolan varje dag. Får så jävla ont i ryggen av den. så jag hittade en billig mini pc som jag fick ta på avbetalning... =)=)
så nu har jag en ny fin vit dator.. måste dock köpa ett skydd till den imorgon då man inte fick med något alls. Det jag har till min andra är något för stort för den här lilla.
Sen ska ja ner på gina tricot imorgon också. Hoppas att min fru är tillräckligt frisk för att följa med mig till Handen. Allt blir mycket roligare om hon är med. Eller allt blir mycket roligare om man har sällskap överhuvudtaget, men det är alltid som roligast när man är med M!
va händer annars då? ja skulle ha gått på arbetsintervju idag men dom hade blivit sjuka så det blev inget, skulle ha jobbat imorgon, men hon har blivit sjuk... så på lördag ska jag jobba iallafall.. hoppas jag..
Va händer ikväll då? jag har ingen aning. Just nu sitter vi och kollar på lilla huset på prärien. Har lfera boxar hemma och har haft dom här hur länge som helst men inte sett dom än. har även laddat ner flera säsonger..
Blev sjukt sugen på något också, så jag sprang ( läs gick) till affären och köpte isglass. Pierre blev ganska glad iallafall. Blir alltid extra sugen på saker när jag har mens.
Har också sån fruktansvärd mensvärk.. att det inte går över.. alvedon hjälper inte heller. Har inga andra tabletter heller, så jag får försöka stå ut. kan ta en av mina muskelavslappnande, dom hjälper lite. Får alla muskler att slappna av så då gör det inte lika ont, menmen någon gång går det väl över får vi hoppas.
Nä nu ska vi kolla färdigt på lilla huset på prärien och sen ska vi se på indiana jones klockan 20.00. Puss på er..
I skåne
Hejhej!
Vet att jag inet skrivit på länge, men har inte riktigt haft tid.. först hade jag skola hela veckan och sen i fredags så åkte vi till skåne. Så nu dom senaste dagarna har vi spenderat med Fia, David, Devin och lilla nyfödda tjejen Daisy..
Vi har väl inte gjrot så mycket annat än att umgåts. Har bowlat, eller dom andra gjorde, jag satt brevid och tog massa bilder samt passade bebisen. Det va riktgit roligt att se Devin när han bowlade. Oavsett om han träffade en eller alla så sken han upp som en liten sol varje gång.
Det är så roligt att vara här, men imorgon åker vi hem. Pierre kunde inte ta ledigt mer än två dagar. Men vi ska se till att åka hit snart igen.
Vad har vi gjort mer.. hmm kollat film. Pierre och David har haft tävlingar i tvspel på gamecube.. ganska roligt att se då david är en ganska dålig förlorare...:P fast pierre suger...haha
Aaa juste, kanske ska ta o berätta det bästa, min mens har kommit tillbaka.. Jag vet inte om det är för att jag träffade bebisen som den bestämde sig för att det var dags att dyka upp nu efter 5 månader...
Jag tror att den har varit borta av den anledningen att jag innerst inne är livrädd för att få ett missfall till.
Jag är rädd. Jag har blivit mer rädd nu när jag träffat bebisen, men samtidigt inte. Samtidigt har jag insett hur jävla mycket jag vill ha bebis själv. Så nu jävlar ska vi göra bebis fabrik. Pellefant har get oss ett schema typ...haha tack gumman..
Det är fortfarande jobbigt efter missfallet, nu klarar jag iallafall att träffa andra bebisar och andra som e gravida. Ibland iallafall. Men dom vänner jag har som är gravida kan iallafall respekterar om jag säger att jag har en dålig dag och inte riktigt orkar träffa dom just den dagen. Dom blir inte arga och beter sig som svin..
Appropo d... SKADEGLÄDJE GÅNGER TUSEN......
Imorgon åker vi hem.. ska faktiskt bli ganska skönt att få komma hem o sova i min egna säng. Och få njuta av resten av lovet. Dock ska jag på arbetsintervju på torsdag och jobba fredag och lördag.. Men söndag så jävlar ska jag sooooova.. och torsdag också... ska inte vara där fören kl 18.00..
Åh juste... den 21 mars ska jag syntolka en hel jävla konsert.. GAH!! nervös... JAAAAAAAA så in i helvete nervös...
Men ska prata med min dövblinda lärare och förhoppningsvis få lite råd från honom om hur jag ska göra...det ska nog gå bra...
jaja.. tänkte lägga upp lite bilder, men pallar inte... tar det imorgon istället.. eller någon annan dag.. .nu ska jag fortsätta prata me min fru på msn och sen kanske kolla på någon film när gubbarna spelat klart... sen soova... ska upp tidigt imorgon då bussen härifrån går 10 i 10 och tåget 11.25...
Puss
min födelsedag igår..
Japp nu är jag inte längre 25 utan igår fyllde jag 26.. dagen böjrade väl ganska bra... jag stack iväg till skolan och kim överasskade mig med ett presentkort på en väldigt mysig affär.. Blev jätteglad.. tack gumman..
Under hela dagen hade jag en klump i magen.. kommer han höra av sig eller inte.. kommer jag få det jag alltid får från honom på min födelsedag... hur skulle jag reagera om han hörde av sig.. hur skulle jag reagera om han inte hörde av sig.. sånna tankar flög genom mitt huvud hela dagen..
När jag kom hem öppnade jag brevlådan.. där låg ett vykort.. från honom. Hur skulle jag reagera...
när jag kom in började jag gråta, jag föll ihop på golvet och grät. jag vet inte om det var av lycka eller för att jag var ledsen.
Jag vet att jag inte hade någon rätt alls att förvänta mig något från honom eftersom jag faktikst skrev i brevet att han måste ge mig tid. Men jag kan ärligt säga att jag blev så besviken. Jag ville inte ha ett vykort. jag ville ha något som bevisade att han fortfarande älskar mig.
Jag hade absolut ingen rätt att tänka eller känna så, men jag gjorde det ändå. Eller jag gör. Jag känner mig sviken igen. Jag ville först inte skicka iväg ett svar, men tillslut tänkte jag att nu ska jag bevisa både för mig själv och för honom att jag är vuxen. Så jag skrev ett sms där jag tackade för kortet och skrev till och med kram.
Sen satt jag i flera timmar och väntade på svar. Inget kom. Då kände jag återigen ångesten som fyllde mitt bröst.
Tårarna rann...
Men nu känner jag att bollen ligger i hans händer. Jag har gjort det jag kan nu. Jag vill inte vara den som ringer. Jag tänker inte ge mig. Jag skrev i brevet att jag vill ha svar på dom frågorna jag ställde och kanske nu kommer jag få det. Alla säger till mig att jag inte ska förvänta mig ett svar på brevet, men jag kan inte låta bli...
Han är ändå min pappa.. jag älskar honom samtidigt som jag hatar honom. Känslorna och hela situationen tär på mig så in i helvete. Vissa dagar vill jag bara gå o lägga mig i sängen och inte gå upp på flera dagar, jag vill bara försvinna. Låta allt d här rinna ut i sanden. Men jag tror inte det kommer att rinna ut i sanden. Jag tror att han måste ta tag i det han gjort mot mig. Jag måste ta tag i mig själv och försöka acceptera att jag aldrig kommer få den pappa jag drömt om i hela mitt liv. Han kommer aldrig komma. Men det är svårt. Det är svårt att släppa känslor jag har inom mig och har haft i 20 år.
Känslorna kommer och går. Ena dagen älskar jag honom och vill bara skicka ett sms där jag skriver förlåt för allt jg skrev. Andra dagar vill jag bara skriva ännu mer eller till och med ringa honom och bara skrika och kräva ett svar på varför han har gjort det här..
Det kanske är fel av mig att känna så här eftersom det var mitt val att skicka brevet. Men det var inte mitt val att ha en pappa som sårat mig så mycket som han gjort/gör. Han har förstört mer hos mig än vad någon annan har gjort. Nu kände jag att det var alldeles för mycket, bägaren rann över och jag orkade inte bära allt inom mig längre.
Har du någonsin älskat mig, pappa?
Har du någonsin sett mig, pappa?
Har du någonsin sett mig mer än bara luft, pappa?
Har du någonsin sett mina tårar, pappa?
Har du någonsin velat lära känna mig, pappa?
Vet du vem jag är?
Du vet inte vem jag är, pappa.
Vet du vad jag gillar?
Du vet inte vad jag gillar, pappa.
Jag är så ofantligt rädd,
rädd för att vara ärlig
mot dig.
Jag är så ofantligt rädd,
rädd för att öppna mig
för dig.
Men mest av allt är jag skräckslagen,
skräckslagen för att när jag väl vågar
kommer du stänga mig ute.
Jag önskar bara jag visste vem du verkligen är,
på riktigt.
Det är inte det att du inte älskar mig,
för innerst inne vet jag att du gör det
Det är inte det att du valde henne över mig,
för jag visade ju aldrig ens att jag ville bli vald
Det är avsaknaden av känslor i din röst när
du stänger mig utanför ditt stenhårda skal
Det är det faktum att jag nästan
tror att du glömt bort min existens
Det är inte det att du säger att du älskar henne,
det är det att jag aldrig fått höra de orden från dig
Jag önskar du visste hur ont det
gör mig att vara dotter till dig...
drömmar och tankar
Hade den där drömmen om Lennart inatt igen. Vaknade med sån jävla ångest.. jag är rädd, rädd för att jag knäckte honom, rädd för att han bara skiter i allt, rädd för att aldrig mer få prata med honom. Jag vet vad jag skrivit tidigare, jag känner fortfarande tt slags hat mot honom, jag känner fortfarande en slags kärlek till honom.
Ja menar, han är trots allt min pappa.... även om han inte har varit en pappa för mig så ÄR han fortfarande min pappa. Jag vet dock inte om jag mår dåligt för att jag saknar just honom eller för att jag mår dåligt av den orsaken att jag saknar en pappa... Jag tror det är en kombination av båda. Jag saknar den pappa jag en gång hade, jag saknar den pappa jag aldrig fick och jag mår så jävla dåligt över hela situationen.
Jag hatar honom för det han gjort mot mig och det gör så frutansvärt ont.
Varför skickade jag det där helvetes brevet. Varför sket jag inte bara i det.. varför gjorde jag inte så som jag gjort i många år. Jag är så rädd att jag aldrig mer kommer få prata med honom.
Jag är så rädd att när han väl kommer tillbaka så kommer det vara försent. En klasskompis mamma dog för några veckor sen och det fick mig att tänka. tänka på att man har faktiskt bara en chans här i livet.
Har jag sabbat den chansen. Fast samtidigt, det var inte jag som gjorde fel.. eller? det var han som behandlade mig som skit. Men jag önskar att jag sagt ifrån tidigare. Jag önskar att jag efter varje gång han gjorde fel istället för att bara skita i det och samla på mig allt för att sen slänga allt på honom på en och samma gång...
Tänk om han verkligen kommer strunta i mig nu. Det återstår väl att se. Om en vecka får jag nog svaret.. Då fyller jag år. Om han på något sätt hör av sig, då vet jag att oavsett vad jag än gör så älskar han mig eller nåt. Men hör han inte av sig alls. Då vet jag, jag knäckte honom.. Då kommer jag må piss igen. Är det fel av mig att sakna honom. Är det fel av mig att hoppas att han kommer tillbaka och kanske har lärt sig något av brevet jag skrev.
Jag saknar honom så fruktansvärt mycket....
Handledarsamtal
Japp det har jag haft idag. Var jätte nervös inför det eftersom jag lämnade in min vlogg igår (videologgbok) och där berättade jag för Carina (min lärare) att jag har bulimi och att jag har tagit tag i det nu. Jag berättade och förklarade precis hur jag mådde i filmen och sa även att jag nu går i terapi och har tagit tag i detta.
Jag berättade också massa annat. ska lägga upp filmen här och ni som kan tsp kommer förstå. Min lärare sa också att hon ser att jag trivs bättre i klassen och tar mera plats nu än vad jag gjorde förra terminen. Hon ser att jag har utvecklats, men att det är vissa saker jag fortfarande måste öva mer på, men det är inget "allvarligt" det är sånna saker som kommer under skolgången.
Hon sa att jag måste använda tsp mer inte bara i skolan utan också hemma. Hon tyckte det va jätte bra ide om jag skickade filmer till Fia och hon analyserade dom och gav mig tips. Hon kom också på en ide om att jag ska spela in en kort film och skicka till fia, sen filmar fia en film där hon tecknar till mig och jag ska avläsa.
Så jag ska fråga Fia om hon har lust att hjälpa mig med detta. Jag tror nog hon hjälper mig.
Kanske hinner jag inte fråga henne innan hon läser det här så isåfall frågar jag direkt här i bloggen " HEj gumman.. vill du hjälpa mig med det här" inte varje dag, men ibland iallafall.
Men min lärare sa att hon ser att jag utvecklas snabbare nu och är bättre. Det känns bra att hon inte hade något negativt att säga förutom att jag måste använda mig av språket mer.
Igår fick jag ett ångestanfall igen.. blev två LT... menmen nu ska ja packa
ihop det här och paffa hem.
Puss och kram
.....
Jag vill kunna se mig i spegeln
utan att vilja förändra varje del
Jag vill kunna få en vänlig kommentar
utan att veta att det bara är spel
Jag vill kunna gå omkring på stan
utan att varje sekund känna hur fel jag är
Jag vill kunna bläddra förbi migsjälv i skolkatalogen
utan att det var gång på självförtroendet tär
Jag vill kunna bada på sommaren
utan att skämmas över varenda kilo på min kropp
Jag vill kunna bära min nya bikini
utan tanken "jag är så jävla fet, det blir mitt sista dopp"
Jag vill kunna lägga mig på kvällen
utan ångest för att jag är mätt
Jag vill kunna se mig på foton
utan synen av en äcklig sak, bara massa fett
Jag vill kunna vakna på morgonen
utan självhat, vara stolt
Jag vill inte ha mig
nu gör jag revolt
dag 8
Dag 8: Någon i din släkt
Pierre och min älskade morbror...
