HAr försökt att inte tänka på det. Tänkte på det första gången inatt. Kom på vid 23 vilken dag det skulle var anär jag vaknade. Hade sjukt svårt att sova och drömde om både farfar och andreas.

Drömde samma dröm som jag drömde ofta när farfar precis dött..  Jag drömmer om den dagen då jag åkte upp till falun för att se honom. För att ta farväl av min farfar.

När jag kommer in i rummet. Först så vill jag inte gå in, men sen så lyckas lennart övertala mig att göra det. När jag kommer fram så tar jag tag i farfars hand. Jag ser att det är han som ligger där, men samtidigt inte. Han är liksom inte där. Det är bara ett skal. Men nä jag sen ska gå därifrån så vänder jag mig om en sista gång och då ligger han inte på bordet längre. Jag vänder mig om igen och där står han. Min lilla farfar. Han står där och ser så lycklig ut. Han sträcker ut armarna och jag springer in i hans famn.

Han ger mig en jättestor kram och en hundsnus.. (om ni vill veta vad det är så fråga).

I drömmen fick jag tillbaka min farfar. Om så bara för en stund.

Men när jag vaknar igen så kommer jag på mig själv att hoppas och tänka. Tänka att drömmen var sann. Men den är inte sann. Min farfar har varit död i många år nu. Men jag kommer aldirg glömma honom och alla fina stunder vi hade tillsammans. Min farfar var som en pappa för mig.

Jag vet att han aldrig hade accepterat hur hans son beter sig mot mig. Jag saknar honom så otroligt mycket.

Andreas då. Honom saknar jag också.. jag har en film här hemma, en film som påminner mig så otroligt mycket om Andreas. Dock kan jag inte se den. Jag vet inte varför, men har jag sett den så drömmer jag mardrömmar efteråt.