Kan jag förlåta dig...
Idag var det någon som sa till mig, om jag vill gå vidare med mitt liv så måste jag förlåta dom som sårat mig. Jag måste förlåta dig, Lennart. Jag vet inte om jag är redo att förlåta dig än. Jag tror jag måste få svar på mina frågor innan jag kan förlåta dig. Jag måste få ett avslut på det hela. Jag måste få en förklaring på varför du gjort som du gjort mot mig.
Jag saknar dig, det gör jag verkligen. Eller jag saknar inte DIG, jag saknar den pappa du borde ha varit. Visst jag saknar din humor. För du har en ganska bra humor ibland.
Det jag absolut inte saknar är att varje gång du ringde eller varje gång jag ringde, så var jag så rädd för att bli sårad. Jag förväntade mig det nästan varje gång. Nästan varje gång hade jag rätt. Alltid gjorde du något som sårade mig. Eller sa något som sårade mig.
Jag tror inte jag kan förlåta dig än,pappa. Jag har fått höra att du tror att jag inte vill veta av dig. Visst, jag vill inte att du ringer, men jag vill att du skickar ett mail, eller ett brev där du förklarar. Där du svarar på frågorna jag ställde i mitt brev.
På min födelsedag... jag fick ett vykort. Du hörde av dig på något sätt. Jag var vuxen nog att skicka sms och svara. Jag skrev, Tack för vykortet, Pappa. Kramar Helena. Men jag fick inget tillbaka. Nu ligger bollen i dina händer. Jag har tagit första steget. Nu är det upp till dig. Jag orkar inte vara den starka eller den vuxna hela tiden.
Jag mår riktigt dåligt idag, pappa. Det är ditt fel. Trots att jag inte pratat med dig på så länge nu, så gör du mig illa. Du får mig att må så dåligt. Gud vad jag saknar dig. Det känns som om någon håller i mitt hjärta just nu och klämmer åt. Det gör så ont. Du har krossat mig, pappa.
Idag råkade jag lyssna på dig.. jag lyssnade på dig när du sjöng för mig på bröllopet. Vart är den pappan? den pappan som sjöng för hans yngsta dotters bröllop. DU var nog inte där då heller. Det var nog bara en fasad. Iallafall kändes det så.
Vad hände pappa.....
Kommentarer
