Jag har alltid ställt upp för dig, jag har aldrig medvetet sårat dig...  Vi har senaste tiden glidit isär fruktansvärt mycket. Jag har inte tid att ses särskillt ofta eftersom jag har mycket att göra i skolan...  det erkänner jag. Jag kanske inte har varit den bästa på att höra av mig det erkänner jag också. Men så fort jag sagt något har jag fått skit från dig, när jag försökt komma dig nära så har du bara stängt mig ute och inte berättat varför du mår dåligt.

Vi var oslagbara du och jag. Men om du inte öppnar dig och inte vill berätta något för mig. Hur ska jag då kunna ställa upp och finnas där för dig.

När jag är i skolan, och om du ringer. Jag har sagt att om jag inte svarar så hör jag av mig så fort jag kan. Men nejnej, då ringer du igen och igen och igen. När jag återigen inte svarar så skickar du massa sms och tror att jag skiter i dig.

När du skickar sms, om jag inte svarar direkt så tror du att jag skiter i dig eller är arg på dig. Det är mycket annat också.

Förra veckan frågade du om jag och pierre ville komma på middag hos dig, men när jag sa att jag skulle plugga så skrev du typ att jag kan ju ta en paus och komma till dig en timme och sen åka hem och plugga ännu mera. När jag sa nej och sa att jag måste plugga så skrev du att jag åndå måste ta tid och fixa middag eftersom pierre lär ju inte göra det. Så fort jag skrev så skrev du något mot mig. Det verkade som om du trodde att allt jag sa bara var bortförklaringar.

Det är absolut inte så. Utan jag har prov på Tisdag och behövde verkligen plugga.

Men hela helgen har jag inte fått något annat än skit från dig ändå. På facebook, på msn... om jag skrivit ut på facebook att nu ska jag kolla lite på tv så har du drietk skrivit på msn "skulle inte du plugga". Som sagt du tog för givet att jag hade blockat dig... utan att fråga mig först. Så fick jag skit för det.

Det här är bara en bråkdel av allt som hänt mellan oss. Jag orkar inte mer. Jag får skit för vad jag än gör. Du har lagt ut låtar på FB direkt efter vi bråkat... Låtar jag känner mig träffade av och jag känner dig så jag vet att dom är riktade direkt till mig. Det sårar mig något fruktansvärt att du beter dig så här. Jag orkar inte mer.

Nu sätter jag ner foten. Jag har vänner som ställer upp för mig. Jag har vänner som alltid finns där. Och dessutom. Dom är du svartsjuk på. Jag fick skit för att jag valde att gå till Maria istället för till dig. Du och jag hade inte pratat på två veckor och jag och maria pratar varje dag. Självklart går jag till henne. Det är hon som ställt upp för mig mest av alla senaste tiden. Det är hon som visar att hon verkligen bryr sig. Hon och Lizz.... och flera andra, men framför altl dom.

Det är tider som dessa man märka vilka ens riktiga vänner är. Det sårar mig och gör fruktansvärt ont att det är så här mellan oss. Du och jag var bästa vänner. Nu bråkar vi bara när vi pratar. När vi försöker lösa det så går det ändå bara åt helvete.

jag saknar tiden
då vi var nära vänner
riktigt nära
kunde prata i telefon i 4 timmar
då vi hördes av varje dag

vi sågs varje dag nästan
åtminstonde varje helg
vi sov över hos varandra
vi var ute och gick
vi pratade om allt
vi tröstade varandra
när vi hade det svårt

nu pratar vi knappt längre
med varandra
vi ses knappt aldrig
jag har glömt när det var
bara du och jag sist

saknar den tiden!

 

Det är just bara det
Att jag fattar inte
Hur något så rätt kan bli så fel

Och du,
Det är inte meningen 
Att du ska förstå

Jag förstår det inte själv
Det är just det
Jag förstår det inte....

 

Denna låt la du precis upp... hur fan tror du det får mig att känna...

Jag saknar dig.. det gör jag verkligen.. men nu orkar jag inte mer. Jag har försökt och försökt men inte fått något annat än skit tillbaka....