Idag har vi haft prov i skolan... mindre kul, men jag tror att det gick bra.. det va i blindskrift... Svårt som faaaaan men jag tror att jag klarade det iallafall.. Jag blir glad bara jag får ett godkänt...=)

Imorse.. när jag satt på bussen, precis innan Gullmarsplan.. satt o halvsov på bussen och kollade på trefiken när vi satt fast i kö. Såg att snet framför oss va det en silvrig bil med FRÄLSNINGSARMEN skriven på sidan.. Hmm tänkte jag.. nej det kan inte vara han.. men nog fan va det han.. med han menar jag att det va min far.

Han såg som tur va inte mig. Eller jag vet inte om det va tur, men det kändes väldigt konstigt att vara honom så nära men ändå så långt bort. Han såg så ledsen ut. jag vet inte om han var det men jag kan inte hjälpa att tänka att han satt där i bilen och tänkte på mig. att han kanske tänkte "jag har en dotter som inte vill veta av mig, en dotter jag sårat fruktansvärt mycket" Men jag tvekar på att han satt och tänkte på det..

När vi åkt förbi så rann tårarna ned för mina kinder... Jag saknar honom. Jag saknar min pappa. Jag saknar att ha en manlig förebild. Någon att gå till. Någon att prata med.. Jag vet att jag är 26 år och gift och vuxen... Men jag har fortfarande en liten flicka inom mig som ibland kommer fram och då hade det varit trevligt att ha någon att prata med.

Jag vet att jag är tjatig om det här, men det är en väldigt svår grej. Det är svårt att bryta med sin pappa, det är svårt att bli sårad av honom... Det är är väldigt svår sak och en svår situation att genomlida. Jag är kluven på vad jag ska göra och hur jag ska bearbeta allt.

Min massageterapet sa till mig att jag måste förlåta honom för att gå vidare med mitt liv, men jag är inte redo att förlåta honom. Han måste ge mig svar på mina frågor först. Jag har senaste tiden haft tankar på att kanske skriva ett till brev och be honom svara på frågotna jag ställde till honom i det förra brevet. Men jag vet inte om jag orkar.

Åh jag är verkligen kluven... mitt huvud går på högvarv genom att försöka komma fram till ett vettigt resultat, men d går fan inge bra. Har spänningshuvudvärk nästan varje dag och är helt slut när dagarna lider mot sitt slut..

Men nu dom närmaste veckorna måste jag försöka att inte påverkas av detta då jag har massa prov i skolan. Fyra prov nästa vecka. Skönt, NOT!!

Det är svårt att koppla bort det, men jag måste försöka. Får ta tag i det efter alla prov e över... typ på påsklovet eller nåt.

Men lär drömma om det inatt..

Jag är dock glad att jag har min älskling... samt min fru Maria och älskade Lizz... Samt alla andra som ställer upp och finns här..=) Tack...