Vad har hänt..vi var så fruktanskvärt bra vänner..
jag kom ihåg att när du berättade för mig att du skulle åka till afgantisthan o kriga så bröt jag ihop. jag ville inte att min bästa vän skulle åka dit.. jag satt och kollade på varje nyhetsprogram om upplysningar om där du va..

Du ringde mig så ofta du kunde..


sen efter många jobbigt och sömnlösa nätter kom du hem..

du träffade henne... jag gillade inte det... hon sa lögner om dej mitt framför mig... sen får jag veta, att du åkt hem tidigare.. bara för att hjälpa henne me nåt som jag inte tycker va värt av dej att åka hem för.. men eftersom du är en sån underbar kille så är det klart att du åkte hem...
men när jag träffade henne pratade hon skit om dej.. jag hatade henne.. jag ville inte se min bästa vän med henne..

det tog slut.. jag fick tillbaka min bästa vän..

vi firade nyår tillsammans och vi hade otroligt kul varje gång vi sågs...
vi hade filmkvällar med vin och skratt många gånger.. vi pratade jämnt.. sen händer det nåt.. du slutade höra avdej, du slutade svara på sms, i telefon.. sen säger jag till dej att jag inte orkar mer.. jag saknar dig och älskar dig,men orkade inte mer.. visste inte vad jag gjort.. jag vet att du mådde dåligt.. du ville vara själv.. men du sa aldrig det till mig.. vi som pratade om allt.. jag försökte...och försökte.... men tillslut orkade ja inte mer o sa hej då..

sen får jag veta att du pratar me alla andra, o träffar allla andra.. men inte mig.. och sen får jag veta det jag verkligen inte ville veta... du är tillsammasn med HENNE igen.. fan andreas.. du kunde väl sagt nåt till mig..

du pratar me henne...du pratar med alla andra.. men inte med mig.. vi pratade om allt förut...

men tillslut lyckades jag få lite kontakt igen.. du bad om ursäkt och sa att du saknar mig också-.. jag valde att förlåta dig.. och nu då?? va händer nu...

samma jävla grej igen.. jag försöker och försöker o hör inte ett ord.. du som lovade att ändra dig.. men inte då.. jag vet inte hur länge jag orkar..

men du ska veta hur ont det än gör.. jag vill intte ge upp.. men samtidigt... det är din tystnad som gör ondast..
jag älskar dig andreas.. jag vill ha min bästa vän här.. jag vill ha min bästa vän när jag gifter mig om en månad... men så kommer det tyvärr inte att bli..

jag hoppas du läser detta...det hoppas jag hon gör också.. för jag anser att HON är en stor del av anledningen till att det blivit så här..

Jag
öppnade mig för dig
Du
lyssnade
fanns där
övergav
Jag
berättade
om hjärtat som slutade slå
om känslorna
om sorgen
Du
gjorde allt det där som en äkta vän gör
sedan övergav
du
mig
Jag
litade på dig
grät på din axel
älskade dig för allt du gjorde för mig
Du
övergav
Jag
saknar dig


Någonting är fel, men jag förstår inte vad
Du verkar vara så kall, du glider iväg
Kan du inte se, att det gör ont?
När du inte svarar, när du ignorerar
Ibland känns det som om du inte bryr dig
Varför, snälla svara mig, varför?
Kan du inte berätta vad det är som hänt?
Jag längtar efter det förflutna, efter hur du var innan
Hur känner du för mig egentligen?
Varför är du så kall?

Jag blir tokig på dig!
Kan du inte bestämma dig någon gång?
Jag hoppas med hela mitt inre att det blir som förr igen
Att vår vänskap inte är ansträngd
Är den det nu?
Är det så du känner?

Jag förstår mig inte på dig
Kan du inte öppna upp?
Sluta berätta andras hemligheter, och berätta din egna istället
Var ärlig, gråt om du behöver
Jag är din vän, och jag älskar dig

Varför känns det som om du tar avstånd
Från allt och alla utan din flicka?
Vi andra finns också, du vet
Vi älskar dig och vill dig väl
Öppna upp, sluta vara så konstig

Ge upp den där manliga stoltheten nu
Den ger dig ingenting
Eller så kanske är det jag som har fel
Det kanske bara är en fas
Som vi alla går igenom
Kanske är du inte kall
Och jag kommer att känna mig dum sen
Men om det är en fas, så hoppas jag att den går över snart
För den är väldigt jobbig att ta sig igenom



Varför stängde du dörren mellan oss?
Varför låste du dörren, och gömde
nyckeln från dig själv?

Hade jag gjort något?
Jag vet inte, och jag tror inte det.
Men ändå låste du om dig

Var jag irriterande?
Pratade jag för mycket?
Du kunde ha sagt något!

Men du valde tystanden framför att berätta

Jag vill bara förstå varför du stängde dörren
mellan oss, dörren gjord av vänskap, dörren
som vi alltid skulle hålla öppen. Dörren som
bara du kunde låsa...