Är jag ett misstag,pappa... du får mig att känna mig så iallafall..

Jag har ett eget liv nu pappa... jag är så otroligt besviken på dej...l jag har fått veta saker dom senaste veckorna som gör att jag blir så arg, ledsen, sårad,besviken... jag trodde på dej, pappa.. jag trodde du förändrats.. jag önskar fan att jag aldrig bad dig om hjälp till bröllopet... jag önskar att du inte sjöng på mitt bröllop...

när du satt där och sjöng, var jag så stolt över dej, pappa.. jag stod där och tänkte.. de där är min pappa.. äntligen gör han något för MIG! för enbart mig... men nu känns det som om allt var bara en lögn... du gjorde det inte för min skull.. varför du gjorde det vet jag inte...

Hur kunde du.. hur kunde du bland annat sitta i 2 timmar o snacka skit om min mamma.. den enda personen som alltid ställt upp för mig..

Trots allt du gjort mot mig.. så nu, har jag fått dåligt samvete... varför vet jag inte... jag har dåligt samvete för att jag... jag vet inte.. jag mår bara riktigt dåligt över hela situationen...