minnen... som inte vill släppa...

Att inte snabbt kunna skaka minnet ifrån sig,
är något som man behöver tolerera,
att inte kunna glömma är det man måste inse,
blunda och bita ihop fungerar inte.

Hur mycket man än försöker,
Att ständigt lämna det som varit bakom sig,
Så kommer det finnas kvar för att gnaga,
Och påminna om det som varit.

Hela tiden säga att man kommit vidare,
Att man hämtat sig,
Är tillbaka på den bana man vill,
Det är bara en form av inbillning.

Vissa händelser kommer man aldrig över,
De dröjer sig kvar och tränger sig på,
När man minst behöver det,
När man tror att man kommit undan.

Minnena väntar på en,
Där i sinnets djupaste skuggor,
Och dunklaste vrår,
Redo att göra sig påminda.
när dag blir natt
när allt är tyst
tänder jag ett ljus
låter tankarna vandra
och tårarna falla
minns min barndom
som det var i går
med åren skulle jag glömma
men än i dag sitter jag
med mitt ljus
och minns tillbaks
med förtvivlan
aldrig kan jag glömma
aldrig förlåta
men livet går vidare
men minnrna kommer alltid
förfölja mig
ung som gammal
finns dom där

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

När det står en liten röd stjärna (*) vid ett fält betyder det att det fältet måste fyllas i för att kommentaren ska kunna visas :)<3

* Ditt namn:
Kom ihåg uppgifterna?

Din E-mail: (Visas bara för mig)

Länk till din hemsida/blogg (valfritt):

* Här kan du kommentera tills du sprängs:

  • Till bloggens startsida
  • RSS 2.0
    BLOGGDESIGNEN GJORD AV: Angiie Dahlö