tror du att sättet du betett dej på bara försvinner?!

DU SÅRADE MIG!!! du sårade mig verkligen när du inte respekterade det jag bad dig om.. och sen när jag försökte förklara för dej hur läget va så fick jag bara massa skit... jag är ledsen... jag orkar inte..

Och ska jag vara helt ärlig så är det inte den enda anledningen... Du och A började bete er konstigt efter att jag börjat umgås med T... när ni upptäckte att jag och T kommit varandra nära så blev ni kalla mot mig och helt plötsligt så var allt mitt fel.. jag försummade er, ni kände er inte välkommna här... osv...  Och det här får jag höra från någon annan... det var inte ens NI som berättade det för mig.. det var K!! seriöst... om ni nu är så jävla bra vänner så skulle ni kommit till mig direkt... jag har redan skrivit ett inlägg om det här... men till anledningen att jag också är sur.. det är mer än bara missfallet...

Sen jag och T blivit bra vänner så försöker ni ta över alla mina vänner.. ni snackar skit och tror inte att jag får veta det... E ni dumma i huvudet eller... tex.. jag och C har känt varandra i över 20 år... och ni tror inte att han berättar för mig... Jag skiter i om ni umgås med honom... MEN att ni ENBART började med det i samma veva som jag och T började umgås och i samma veva som ni blev sura för det.. det är så genomskinligt...

Och A!!!!! dej är jag så otroligt besviken på... du och jag har känt varandra i några år... och du har inte ens hört av dej på något sätt sen jag fick missfall... när jag ringde till dej och berättade så sa du inte ens åh, va tråkigt eller jag beklagar... utan du sa okejj.. aa men jag förstår.. eller min favorit... "DET ÄR LUGNT" det var vad du sa när jag bad er om en tjänst och när jag med gråten i halsen berättade att jag förlorat mitt barn... du var min bästa vän... men det är du inte längre...

Sist vill jag bara tacka Johan och Kicki för ert stöd.... utan er vet jag inte vad jag gjort...

Älskar er och ni betyder allt...

Till Pierre, mitt livs kärlek... finner inga ord... du är mitt allt... älskar dej