Jahapp. Vad kan jag berätta om mig själv.  Jag heter Helena, Jag är en tjej på 25 vårar. Född  i Dalarna, borlänge för att vara exakt. Vi flyttade därifån när jag var 6 år, eftersom mina föräldrar bestämde sig för att skiljas så vi flyttade till Stockholm. vi flyttade ut till Dalarö som ligger i Stockholm skärgård. Otroligt fint där ute, det måste jag säga, men att bo där året runt är ingen höjdare. Iallafall inte när man växer upp. Bussarna går en gång i timmen och på vintrarna går dom inte alls om det är för mycket snö. Där växte jag iallafall upp, gick i skolan där från klass 1 till klass 9. Blev utsatt för både det ena och det andra under mina år på Dalarö skola. Både positivt och negativt. Umgicks mest med Calle, Thes och Micke. Dom var mitt liv under mina svåraste år.

Hur är jag som person då, jo jag är väl en ganska glad person. Jag är en väldigt känslosam person, ibland kanske lite väl känslosam. Men det beror på allt som hänt mig.

Jag har blivit våldtagen flera gånger.

När jag var 14 dog mig styvbror som jag stod väldigt nära.

När jag var 20 dog min farfar som jag också stod väldigt nära.

Jag har förlorat en av mina bästa vänner påsken 2006.

Jag förlorade den personen som har betytt mest för mig också 2006 och det är min älskade Daddy.

Jag pluggar för tillfället till dövblind och teckenspråkstolk. Detta kommer ta fyra år. Förhoppningsvis klarar jag mig igenom alla fyra.

Jag bor just nu i Vendelsömalm tillsammans med min underbara man Pierre som jag gifte mig med i Januari 2010. Jag älskar honom över allt annat.

Ja, jag vet inte vad mer jag ska skriva om mig själv. Jo, jag kan berätta att jag älskar att skriva dikter. Det är mitt sätt att bearbeta livets svårigheter och vet ni, det fungerar ganska bra. Musik också, jag älskar att lyssna på musik. Lever mig in i texterna och på så sett bearbetar jag mina problem genom låtar.

Ja, men än så orkar jag inte skriva. Imorgon blir det nästa ämne. Enyoj.