Jahapp, då är vi på dag 2 då... min första kärlek. Min första riktiga kärlek heter Adam. Vad kan jag säga om honom. Han var halv spanjor och var väldigt vältränad. Vi träffades på en fest i Sågen. Exakt vem festen var hos minns jag inte, men jag vet att det var en annan kille där A, dom hade sagt till Adam att han inte skulle röra mig eller Tessie, min tjejkompis, för han inte visste vem av oss han var kär i. Det sket sig. Jag blev helt fast. Hans ögon, stora bruna ögon. Det var dom jag fastnade för först. Kvällen slutade i katastrof, men jag vet att vi åkte till VegaBaren och käkade. Eller vi gick dit. Vi blev praktiskt taget tillsammans den kvällen.

Han bodde hemma hos sin mamma i nynäshamn. Hans mamma var med i Jehovas vittnen och var väldigt sträng och inte alls frisk i huvudet. Vi fick inte göra något alls hemma hos hans mamma så vi bodde nästan hemma hos oss.

Han har två småbröder. Jag var så otroligt kär. Jag trodde att jag älskade honom, men nu när jag fått uppleva riktig kärlek så vet jag att det jag och Adam hade, var kärlek, men jag älskade honom nog inte på det sättet. Hans pappa var vaktmästare på vår skola.

Själva förhållandet var nog inte det bästa, men det var mitt första så jag trodde det skulle vara så som det var. Allt var på hans villkor. Framför allt sex, det var absolut på hans villkor. Ville inte jag så övertalade han mig. Men jag hade aldrig haft ett förhållande tidigare så jag trodde ju det skulle vara så. Jag var ju kär. Han sa att han älskade mig. Han kramade mig.

Oj, jag var så kär. Haha, det är lustigt hur blind man kan vara. Jag kommer än idag ihåg smärtan och hur ledsen jag blev den dagen han gjorde slut. Jag hade köpt ett halsband till honom som jag visste att han ville ha, jag hade precis köpt ett sexigt nattlinne och åkte till Nynäshamn. Då ville han ta en promenad, visst tänkte jag. När vi gått en bra bit så kommer det jag fasat för. Orden jag inte ville höra. Han sa att han älskade mig men inte på samma sätt längre. Gud vad förstörd jag blev. Jag kunde inte andas. Kunde inte sluta gråta.

Efter två veckor och nästan 20 kg lättare ( jag gick ner så mycket efter att Adam gjorde slut). Träffades vi på Handen terminalen. Då står jag och gråter, då säger han ” men det är bra att vi gjorde slut.” och jag säger ”hur kan det vara bra, jag älskar ju dig”.. då säger han det jag aldrig trodde jag skulle få höra. ”för då kan jag spendera mera tid tillsammans med min cyckel” japp ni hörde rätt. Hans jävla cyckel. Han var skajtare, så han la ner ganska mycket pengar på hans cyckel. Så han dumpade mig för sin cyckel. Haha nu efter skrattar jag åt det, men då var jag helt förstörd. Jag ångrar inte att jag var tillsammans med Adam, absolut inte.

Jag lärde mig mycket av det. Jag hade många fina stunder med honom. Men han behandlade mig inte så som man ska behandla sin flickvän.  Jag har träffat Adam efter att vi gjort slu, men nu är det några år sen. Vi sågs lite då och då förut på olika fester, men då slutade det alltid med att vi förolämpade varandra. Eller att jag förolämpade honom. Han sa något och jag frågade vad fan jag såg i honom. Vilket jag undrar nu också. Menmen. Adam Uhlin hette min första kärlek.  Ingen höjdare till pojkvän men man lär sig av sina misstag för nu är jag ju gift med världens underbaraste man och väldigt lycklig.