Sen hade vi svenska. INTE roligt. Eller jag älskar svenska, men HATAR, AVSKYR grammantik och det var precis det vi hade idag. Blääää.

Under den lektionen tog jag min första lugnande. Ångesten slog nästan omkull. Jävla skit. Efter svenskan fick vi veta att vi inte har någon lektion efter lunch så vi fick eget arbete istället.

Jag och K gick och käkade lunch. Jag tog en till lugnande. Kände hur ångesten smög sig på  närmre och närmre.

Efter det åkte jag med K till centralen ocg jag gick upp till apoteket och köpta L tabletter. Känns skönt att ha sånna hemma igen. Stoppade i mig två stycken direkt.

Gick till läkaren. Var där lite tidigare än ja skulle. När jag satt där i väntrummet skakade jag för att jag hade sådan ångest och för att jag trodde han skulle tycka jag va tjock och hade stora lår. Jag var så nervös.

När jag väl fick komma in så va han jättesnäll. Han var lugn och sansad och efter att vi pratat i ungefär fem minuter så fick jag hoppa upp o stolen. När jag satt där och han skulle göra ett ultraljud så hoppades jag någonstans i bakhuvudet att han skulle säga att det verkligen fanns ett barn i mig. För en kort stund (kändes som en evighet) hoppades jag att han skulle skriva ut en bild på mitt barn. Men nejnej.

Efter ultraljudet fick jag hoppa ner och klä på mig och vi satte oss för att prata igen. Han förklarade att allt såg så bra ut och jag inte behövde oroa mig över att mensen inte kommit. Det kan ha med min psykiska hälsa att göra. Han frågade om jag varit stressad och om jag mått/mår psykiskt dåligt ibland och jag förklarade att jag absolut inte vart pigg och glad och mårr särskillt bra.

Så jag måste försöka bli bättre i skallen då kommer nog mensen tillbaka. DOck sa han att jag antagligen har ägglossning då o då iallafall så vi kan fortsätta försöka bli gravida. något positivt iallafall.

Nu ska ja kolla på tv sen fixa lite mat. Hoppas mina tabletter drar igång snart. känner mig uppblåst.

puss o kram