Mitt inlägg försvann... måste skriva om det.

Tankarna som gick omkring mitt huvud då var att dom tyckte jag såg konstig ut eller att jag var tjock.

Jag visste dock att det säkert berodde på att jag har blivit blond och inget annat, men det var svårt att intala mig själv det.

Jag var också nervös för att träffa K.. trots att vi pratade igår och det gick väldigt bra och kändes väldigt bra, men ändå var jag väldigt nervös.

När K och J kom ner undrade jag om jg skulle få en stor kram eller vad som skulle hända. Jag fick en jättekram och det kändes så otroligt bra.

När vi sen hade rast gick jag ut med J och bestämde mig för att berätta för henne också. Det gick bra och jag tror hon tog det bra.

Men jag är rädd att folk tror att jag säger det här enbart för att få uppmärksamhet, att jag gör det för att folk ska tycka synd om mig.

Så är det absolut inte. Jag har valt att komma ut med det här nu för att jag är trött på att stänga in mina känslor och jag är trött på att förneka för alla och för mig själv att jag lider av en ätstörning.

Bulimi är en ätstörning som det inte skrivs mycket om. Anorexia är det alla vet om. Det känns lite som om filk tycker att bulimi inte är en riktig sjukdom. Men det är precis lika allvarligt som anorexi.

Jag känner att för min egna skull är det dags att ta tag i det här nu och stå för den jag är. Jag är en 25 årig tjej med bulimi och jag står för det. Jag står för vad jag tycker och tänker.

Det var inte lätt att komma ut med att jag lider av bulimi, men jag känner en form av lättnad nu när jag berättat, samtidigt som en annan ångest kommit fram istället för ångesten över att ljuga. Den här ångesten är att jag tror och tänker att folk ska se mig annorlunda. Att folk ska se mig som någon äcklig tjej som spyr och tar laxeringstabletter. jag är mycket mer än så försöker jag iallafall intala mig själv.

Jag, K och J skulle gå och äta lunch idag och jag hade en sådan jävla ångest över det. Men jag tog mig i kragen och gick med. Jag åt thaimat och hade jätteångest över att jag sen skulle till gynekologen. Jag tog en ångestdämpande och gick efter lunchen för att försöka hitta eftersom jag aldrig varit där.

45 minuter senare var jag framme. Då visade det sig att det var imorgon och inte idag jag skulle dit. jippie. Jag ville bara skrika då och säga att dom måste låta mig komma in idag. jag orkar inte ha ångest ett dygn till över det. Men hade inte så mycket val utan åkte hem och hade då missat en lektion i skolan helt i onödan. Men jag hade inget val. Har skjutit upp det här tillräckligt länge.

Imorgon blir en rolig dag i skolan. Först har vi dövblind med göran och sen har vi svenska. Inte för att jag tycker att svenskan är så jätterolig, men det ska nog bli bra.  Måste bara hittaboken jag ska ta me.

Sen ska jag som sagt till läkaren. Måste gå lite tidigare, men det kan inte hjälpas.

Nu kom min älskling hem så nu ska ja umgås lite med honom innan jag ska gå o lägga mig. Ska försöka somna innan 22 ikväll.

FÅr se om jag skriver något mer ikväll annars skriver jag imorgon jag lovar.

Kramar